- Project Runeberg -  Anteckningar om svenska qvinnor /
206

(1864-1866) [MARC] Author: Wilhelmina Stålberg, P. G. Berg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Isberg, Sofia - Isgerd, dotterdotter till Ragnar Lodbrok

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

det som står att läsa om konstverket i
Illustrerad Tidning för den 18 Januari 1862:

"Kannan utgör ett rikt parti af arabesker
och löfverk, dels flätande sig omkring och dels
förenande flera medaljonger, framställande
scener ur den förste Napoleons historia. Emellan
detta löfverk framtitta öfverallt allegoriska
figurer och emblemer, alltsammans utfördt med en
konstskicklighet, som väcker beundran, helst när
man vet, att hon, som utfört detta, aldrig tagit
ringaste undervisning, utan endast arbetat på
egen hand och utan att hafva haft något annat
att följa, än sin egen fantasi och smak, hvad
det helas anordning beträffar. Hvad angår de
historiska scenerna, så har hon naturligtvis haft
några planscher att gå efter. – Men man kan
göra sig en föreställning om det hela, när man
får höra artister med mångåriga studier och
grundliga insigter i yrket förklara, att de
knappast ville skära en enda af dessa medaljonger
för 500 rdr. – Om Sofia Isberg begärt och fått
100 rdr för hela arbetet, så är det troligtvis
snarare för mycket än för litet tilltaget."

En af vårt lands utmärktaste skulptörer,
professor Qvarnström, reste år 1846 till Motala,
för att göra Sofia Isbergs personliga bekantskap.
Han ville se till hvad som kunde göras för
utvecklingen af de förvånande naturanlag, hvaraf
så väl han som hela allmänheten sett så lysande
prof. Professorn uppmanade Sofia att flytta till
Stockholm och lofvade godhetsfullt att draga
försorg om så väl hennes uppehälle, som
hennes undervisning, under vistandet i hufvudstaden.
Hon samtyckte – eller rättare – hennes
föräldrar samtyckte, å hennes vägnar, och Sofia
Isberg såg sig snart inom hufvudstadens murar, i
en verld af lif och rörelse, så olik den, hvarvid
hon var van.

Nu skulle med allvar någonting göras för
det rikt begåfvade naturbarnet, af hvars
undervisning och rätta ledning på konstens bana man
lofvade sig så mycket. Professor Qvarnström
åvägabragte en subskription till förmån för henne,
och det med de bästa resultater. H. M.
drottning Josefina behagade dessutom tillerkänna henne
en pension af 200 rdr årligen.

Allt var nu på det fördelaktigaste ordnadt
för den unga konstnärinnan. Man hade lyckats
få en treflig bostad åt henne, och skickliga
lärare, till utvecklande af hennes medfödda anlag,
voro redan valda, då professor Qvarnström en
dag, till sin stora bestörtning, erhöll från henne
ett bref, med underrättelsen att hon nödvändigt
ville begifva sig tillbaka till hemmet. Han
skyndade naturligtvis till henne, för att förnimma
orsaken till denna hennes plötsligt påkomna idé,
och fick då veta, att föräldrarne saknade henne,
att modern ej ville lemna Motala och att Sofia
ej ville lemna sin mor. Alla föreställningar, alla
öfvertalanden förblefvo såsom spillda på klippan:
hennes beslut att lemna allt och återvända till
sin torftiga hydda var fast och orubbligt. Hon
bönföll, att herr professorn måtte återlemna
penningarne till dem, som gifvit dem; hon ville icke
deraf ha en enda skilling. Äfvenså afstod hon
villigt och för alltid från den henne utlofvade
kungliga pensionen, endast hon finge lemna
hufvudstaden, för att återvända till det saknade
hemmet.

Sofia återvände sålunda till Motala,
föredragande ett stilla och fridfullt hem framför
verldens ära och rykte.

Vid industri-expositionen i Malmö, i Aug.
1865, fick hon en silfvermedalj för sina
träsniderier, som voro fint och vackert utförda,
isynnerhet de fristående figurerna.

Isgerd, så hette en dotterdotter till Ragnar
Lodbrok. Hans dotter Oluwa, eller Olufa, blef
gift med Steinar, en engelsk herre, som bodde
på Borgås eller Buresås slott i Blomskog i
Wermland. Hon blef stammoder för norska
konungarne Olof Tryggvason och Olof den Helige.
Hennes och herr Steinars dotter Isgerd blef gift
med Thor, som var den förste jarlen i Wermland.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 22:41:32 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sqvinnor/0234.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free