- Project Runeberg -  Anteckningar om svenska qvinnor /
205

(1864-1866) [MARC] Author: Wilhelmina Stålberg, P. G. Berg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Isakson, Wilhelmina - Isberg, Sofia

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Isakson, Wilhelmina, författarinna, född d.
7 Sept. 1809, uppträdde först år 1844 med
romanen "Högadals Prestgård", som vann mycket
bifall, men hvaraf, tyvärr, för närvarande ej ett
enda exemplar finnes att i bokhandeln tillgå;
ett faktum, som aldrabäst tyckes tala för
arbetets värde. Boken utgafs på förlag af herr
Thomson, densamme som just vid den tiden tryckte
så många bland fru Carléns arbeten. – Följande
året (1845) gifte mamsell Isakson sig med nu
mera framlidne prosten i Thoresund herr
Christian Gravallius, och frånträdde dervid helt och
hållet den litterära banan, för att egna sig
uteslutande åt qvinnans egentliga bestämmelse, den
af maka, mor och husmoder.

Enka 1861 och sedermera skiljd från
prostgården med alla dess bestyr, har prostinnan
Gravallius återupptagit sin för så många år sedan
nedlagda penna. Hon har skrifvit mycket, dels
anonymt, dels under åtskilliga pseudonymer, bland
annat en novell, med titel "Albumet", en roman,
benämnd "Upptäckten", m. m. – Prostinnan
Gravallius författade äfven och utgaf af trycket,
ungefär samtidigt med "Högadals prestgård", en
liten novell, kallad "Anna", som var mycket omtyckt
och till hvars uppkomst en sann händelse, timad
i författarinnans närhet, gifvit anledning. Den
innehåller en sann och lefvande målning af det
slags aristokrati, som nästan öfverallt påträffas
bland Sveriges allmoge och som gör att ett rikt
bondfolk aldrig vill gå in på att låta sin son
eller dotter ingå äktenskap med en fattig
tjenstepiga eller dräng, eller för öfrigt någon fattig
person, såsom af torpareklassen o. s. v. –
Beskrifningen härom är både träffande och rörande och
med en lätt penna framställd, liksom
författarinnans alla öfriga arbeten.

Isberg, Sofia, född d. 28 Februari 1819 i
Säby socken i Småland, är en bland våra ännu
lefvande konstnärinnor. Hon bor med sina
föräldrar i Motala köping, der fadern idkar
svarfvareyrket. Hennes utomordentliga skicklighet i
träsnideri väckte år 1847, då hennes namn först
blef kändt, en allmän sensation i hufvudstaden,
der ett af henne skuret piphufvud, förevisadt på
slöjdexpositionen derstädes, ådrog sig de
åskådandes först uppmärksamhet, sedan beundran.
Den utmärkta konstnärsskicklighet, som förrådde
sig i detta arbete, röjde nogsamt, att den, som
förfärdigat det, var en icke vanlig arbetare, och
huru mycket mer förvånades man ej, då man
fick veta att konstnären var en flicka långt ner
i en undangömd vrå i landsorten, ett naturbarn,
som till lärmästare hade blott sin egen glödande
fantasi. Hennes piphufvud ansågs derför i
dubbelt hänseende såsom ett kuriosum och ingen
nekade, att det ju utgjorde en af
slöjdexpositionens yppersta prydnader.

Man gjorde sig närmare underrättad om
konstnärinnan och förnam då, att det
meranämnda piphufvudet, så väl som alla hennes öfriga
arbeten – ty hon hade förfärdigat många –
voro utförda efter ritningar, som hon haft
tillfälle se, ty sjelf hade hon aldrig fått lära rita.

Samma år förevisades ock ett annat och ännu
beundransvärdare arbete af Sofia Isberg,
nemligen tvänne taflor, dem konung Oscar köpte. De
voro bildade efter professor Sandbergs
kompositioner, föreställande Gustaf I i Dalarne och
utförda med stor skicklighet.

Till den sednaste verldsexpositionen i
London 1862 sändes ett af Sofia Isbergs hand
förfärdigadt, i trä skuret cigarr-etui, i form af en
bägare, stående på en liten piedestal. Sjelfva
bägaren är ej högre eller vidare, än att en bundt
cigarrer jemnt och nätt får rum deruti, och dock
rymmes på detta lilla omfång kejsar Napoleon I:s
hela triumftåg. – Man ser der kejsaren, hvars
anletsdrag och drägt äro naturtrogna, åkande på
en med fyra hästar förspänd char, efterföljd af
en mängd trupper, med fanor och andra krigiska
emblemer. Honom till mötes komma rådsherrar,
med nycklar, burna på hyenden. För öfrigt
förekomma en mängd andra figurer, såsom genier,
dufvor etc.

Äfven förevisades, för några få år sedan, i
herr Hammers butik vid Fredsgatan, ett
konststycke af den redan sedan länge bekanta och
berömda träsniderskan i Motala. Det var en
dryckeskanna, skuren ur ett helt stycke masur
och utan ringaste limning eller skarf. Nämnda
kanna hade 11 tum i höjd och 23 dito i omkrets,
och för att kunna tömma den fordrades i
sanning en vikingatidens dryckeskämpe. Vi tillåta
oss, i och för noggrannhetens skull och för att
göra vår beskrifning åskådligare, att dertill låna

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 31 07:06:50 2014 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sqvinnor/0233.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free