- Project Runeberg -  Anteckningar om svenska qvinnor /
217

(1864-1866) [MARC] Author: Wilhelmina Stålberg, P. G. Berg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Knorring, Sofia von

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

då förvärfvade och allt sedan behöll inom
samma familj sin gamla, här sannt talande
benämning "ma chère". Bland öfriga lärare voro
professor Sandberg och Heideken de mest
framstående, professor Moberg på Carlberg, dit de
äldsta systrarne gingo en gång i veckan under skydd
af deras tant, grefvinnan Cronstedt,
guvernörens fru.

Dessa tre år utvecklade den unga Sofias inre
och yttre; hon hade mer tillfälle att tillfredsställa
sitt kunskapsbegär, fick mer förstånd att söka
det bästa i och af detta; hon blef derjemte
mycket vacker, med rena drag och landtlig friskhet;
– liflig och glad, fick hon många vänner, hvilka
en sednare erfarenhet lärde henne rätt sortera,
såg så stor framför sig "den vida, vida verlden",
och fast skuggor och dagrar, illusion och
verklighet ofta blandade sig för hennes ungdomliga
sinne, fanns dock alltid den ledande Hand henne
nära att lära henne urskilja dessa. De tre åren
blefvo henne alltid minnesrika, såsom så olika
hennes lilla forntid och hennes långa framtid.
Ehuru hennes föräldrar under denna tid så litet
som möjligt lefde ute i den stora verlden, eller
mottogo folk hos sig, såg Sofia hos sin morbror,
öfverste G., allt hvad märkvärdigt fanns den
tiden: ibland andra madame Stael, hörde henne
deklamera, förde in hennes son i Amaranthen,
dit hon nyss blifvit införd sjelf, och blef
derigenom bekant med hans märkvärdiga mor.

Återkommen från Stockholm 1813, och efter
denna tid uteslutande boende på landet, dels på
Hägärdet, ett naturskönt och välbygdt ställe med
mycket isoleradt läge emellan Wenersborg och
Götheborg, och dels på Säfås, beläget i
Dahlsland, båda tillhöriga hennes föräldrar, fortsatte hon
med särdeles smak sina började studier, öfvade
för systrarnes informator, magistern – sedermera
prosten – Wallenberg (bror till biskopen af
samma namn), en ovanligt kunnig, ja, lärd och
musikalisk man, allvarligare ämnen än förut, äfvensom
mera grundligt grammatik till de språk hon i
Stockholm börjat, undervisade sina systrar, läste
med dem de författare som mest intresserade
henne, och således äfven de då utkommande
fransyska och tyska klassikerna m. fl.

På detta sätt förflöto några lugna, glada år,
delade emellan husliga omsorger, många slags
landtliga göromål och förutnämnda öfningar, olika
slags rörliga och tänkande lekar i den glada,
ostörda syskonringen. Under tiden var, som
vanligt, en och annan gång i fråga ett val för
framtiden, men då ett sådant skett i Sofias första
ungdom i Stockholm af en ung slägting, som
plötsligt drunknade vid en badning, just vid den
tid, då deras förlofning, efter ett par års väntan
på bådas lämpliga ålder, skulle eklateras, hade
hon ej lätt att fästa sig åter; detta skedde dock
flera år derefter, när hon blef förlofvad med
baron Carl von Knorring, och gift med honom 1820,
nyårsafton, på Hägärdet.

De unga nygifta flyttade nu till mannens
majorsboställe vid Skaraborgs regemente, Friggesby,
der Sofia, nedläggande "båd’ bok och penna",
tillsammans med den tredje systern i ordningen,
Augusta, som redan i barndomshemmet
uteslutande fästat sig vid henne och som genom alla
skiften följde den älskade systern till dess sista
stund – nu med vanlig eller rättare ovanlig
liflighet och en ung husmoders flit egnade sig åt
alla möjliga husliga bestyr, hvarmed hon redan
i föräldrahemmet och mest som fästmö öfvat sig,
och fortfor sedan härmed så länge hon var frisk.
År 1827 flyttade de till Årtekärr, nära Carlsborg,
ett annat militärboställe, som hennes man
arrenderade, och slutligen 1835 till Skålltorp,
förste-majors-boställe, hvilket Knorring sedan äfven
som chef för förutnämnda regemente bebodde
till sin död.

Sofia var särdeles tillgifven sitt hem, både i
den friska och sjuka dagen, älskade att bereda
detta, ehuru enkelt, så komfortabelt och trefligt
som möjligt, egnade deråt mycken omsorg; i det
dagliga lifvet var hon liflig, qvick, lekande, glad,
det sednare naturligtvis de sista åren beroende
af hennes helsa. Af societetslifvet föredrog hon
en mindre krets af äfven olika tänkande, med
vexlande ämnen och tankar af allvar och fint
skämt. Hon älskade ock att patriarkaliskt
omgifva sig af gamla tjenare eller af i huset
uppfostrade sådana; tacksamt minnandes de gamla
tjenarne i hennes föräldrahem, der den kloka
jungfru Svenborg, som började sin tjenstebana
hos hennes mormor (och till hvilken hon
dedicerade "Torparen") – sedan blef hushållerska
och ansågs af Sofia som en typ för alla sådana;

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 22:41:32 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sqvinnor/0247.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free