Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Liljenroth, Charlotta Aurora - Lillje, Anna Bengtsdotter - Lillje, Hedvig Catharina - Lilljebrunn, Beata - Lilljehöök, Ebba von
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
termin höll denna unga flicka från skolans kateder
ett tal öfver konung Gustaf III:s återkomst från
sina utländska resor samt öfver Gustaf IV Adolfs
födelse, i närvaro af skolungdomen och flere
ståndspersoner.
Lillje, Anna Bengtsdotter, hade den sorgen
att se sin man, riksrådet Erik Bengtsson Ryning,
halshuggas i Stockholms blodbad den 8
November 1520, och på samma gång sin fader,
riksrådet Bengt Gregursson L., samt sin farbror,
Mathias Gregursson L., biskop i Strengnäs, fastän
han och riksråden samtyckt till konung
Christians utväljande till konung. Anna Lillje
uppräknas 1526 bland enkor i Upland, men blef
1528 andra gången gift med slottslofven på
Kalmar slott Gudmund Pedersson Skrifvare (Slatte),
som vann henne vid torneringen, då Gustaf I
kröntes.
Lillje, Hedvig Catharina, dotter af
öfverstelöjtnanten, grefve Axel Johan L., föddes 1695
och blef 1709, vid 14 års ålder, gift med
öfverste-marskalken Magnus Julius De la Gardie, som dog
1741. – Under stridigheterna på 1730-talet,
mellan Hatt- och Mösspartierna, såg man att äfven
fruntimmer i sällskapskretsarne med ifver
blandade sig deri. Den ifrigaste bland dem å
Hattpartiets sida var grefvinnan De la Gardie.
Mannen var en person af medelmåttiga egenskaper,
hans grefvinna deremot i hög grad angenäm och
behaglig, oaktadt öfver 40 år; derjemte qvick,
liflig, häftig och lidelsefull. Enligt en smygskrift,
säger Fryxell, hade hon åtskilliga förbindelser
med en ung Sture. Andra uppgifva, att hon var
förälskad i franska ministern Casteja och derför
hans parti af själ och hjerta tillgifven. Efter
Höpkens död, 1741, skall det hafva varit hon
som förnämligast ledt Carl Gyllenborg och hela
hans parti. Efter mannens död bosatte hon sig
i Paris, der hon bortslösade en god del af sin
förmögenhet, öfvergick till katholska läran och
dog 1745. – Dottern Brita Sofia följde modern
till Paris, blef katholik, gick i kloster samma år
modern dog, och afled först 1797, 84 år gammal.
Lilljebrunn, Beata, född i slutet af 1650-talet,
var dotter af kaptenen vid Tawastehus regemente
Anders L. Hon hade med löjtnanten Erik
Johan Armfelt trenne söner, men denne kunde icke
förmås att fullborda äktenskapet, oaktadt han
med vakt fördes till kyrkan för att vigas.
Armfelt fick sedan afsked, 1686, för förseelse mot
duellsplakatet, och uppgifves hafva drunknat.
Sönerna blefvo emellertid förklarade för äkta, och
var sonen Erik Johan en tapper krigsman, som
blef tvänne gånger fången i Ryssland; sista
gången satt han der i 14 månader, sluten i kedjor
till händer och fötter samt med jernhalsband
fästad vid muren, hvarefter han fördes till
Moskwa och derifrån till Kaluga.
Lilljehöök, Ebba von, dotter af den orolige
Måns Bryntesson L., som sträfvade att bli
konung i Sverige, men för detta vågspel blef
halshuggen 1529. Hon föddes nämnde år och blef
gift 1548 med riksrådet Sten Eriksson
Lejonhufvud, som vid konung Erik XIV:s fängslande,
1568, blef sårad af en hillebard, hvaraf han
sedan dog, men blef på sin dödsdag, d. 5 Okt.,
upphöjd till grefve, och hans enka erhöll
Raseborgs slott och län till grefskap. – Den stolta
fru Ebba, vanligen kallad "grefve Ebba", måste
hafva varit ett temligen oregerligt fruntimmer;
särdeles hatade hon sin son, riksdrotset Mauritz
Lejonhufvud. Man eger ännu qvar hennes öppna
bref af d. 10 April 1604, hvaruti hon klagar
öfver sin sons ovärdiga uppförande och isynnerhet
öfver den smälek henne vederfarits under ett
besök på Käggleholm. Sjuk – klagar hon – hade
hon d. 7 Febr. dit ankommit, "efter hon icke
visste huserum på annen stad" – ty Gräfsnäs –
"som dock var hennes morgongåfva" – tyckes
riksdrotset redan tagit i besittning – då fogden
gaf henne tillkänna att han hade sin herres
befallning att härbergera henne en natt, men ej
mera – förebrådde henne att hon "med en hop
sludervask" dragit in "opå ett sådant furstligt
hus", ty hon icke behöft mer än "en jomfru, thuå
piger och thuå kårer". Derefter lopp han till
köket och slog hennes kock "med ett
knevellspjut". Grefvinnan skickade då och lät säga,
att hon ville hafva köket allena, hvarpå fogden
svarade, att han ätit med kejsare, konger och
furster, och ville låta koka så väl för sig som
henne. Derjemte förböd han, att ingen vid straff
skulle låta henne få ens ett kålblad; om någon
skänkte henne en fågel, så yfdes och bannades
"den förluppna Skatten". Redan förut hade hon
njutit prof på hans otidighet; ty då hon skrifvit
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
