Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Maria Elisabeth, prinsessa, född 1596 - Maria Elisabeth, en dotter af pfalzgrefven Adolf Johan - Maria Euphrosina
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Besynnerligast utaf allt var, att drottning
Christina hade den obilligheten att vredgas på
Sveriges presterskap, hvilket, såsom hon påstod,
hade bordt på allvar lägga sig emot hennes
dotters giftermål. Det var dock i hennes,
drottningens, hjerna, som idén derom först hade vaknat,
och nu ville hon på andra välta skulden för ett
ondt, hvaröfver hon sjelf så bitterligen sörjde
och hvars tillvaro hon så djupt ångrade.
Maria Elisabeth, en dotter af pfalzgrefven
Adolf Johan och sondotter till pfalzgrefven
Johan Casimir. Hon var förmäld med en förnäm
sachsisk herre, vid namn Gersdorff, men de lefde
olyckligt tillsammans och åtskiljdes. – Född i
Stockholm 1663, öfvergick Maria Elisabeth år
1700, i Paris, till katholska läran. Hon dog
dersammastädes 1748, 85 år gammal. Hennes enda
dotter gick i kloster.
Maria Euphrosina var tredje dottern i
ordningen af pfalzgrefven Johan Casimir och hans
gemål Catharina, Carl IX:s dotter, och föddes d.
4 Febr. 1625. Mellan henne och hennes äldsta
syster, Christina Magdalena, som var tre år
äldre, hade varit tre syskon: Carl Gustaf,
sedermera konung i Sverige, Elisabeth Amalia, som
dog vid sju års ålder, och en liten prins, som
blef endast en dag gammal. Men Maria
Euphrosina behöfde dock icke ensam leka och ensam
studera under sina barnaår, ty hon hade en syster,
blott ett år yngre än hon sjelf, Eleonora
Catharina, samt äfven – och det just under de rätta
läroåren – sin kusin, den unga drottning
Christina, att sällskapa med. Man vill dock
allmänneligen påstå, att denna hennes höga kusin vid
mognare år beredde henne mycken sorg. Maria
Euphrosina älskade af hela sin själ grefve
Magnus De la Gardie, sin tids älskvärdaste, mest
lysande och mest utmärkte ädling, och som
Maria Euphrosina var obeskrifligt vacker och
intagande samt af ett mildt, stilla och qvinligt
väsende, var det ej heller underligt, om han, å sin
sida, fästade sig vid henne. Man känner dock
af historien hurusom den unga drottningen fann,
äfven hon, De la Gardie utmärkt älskvärd.
Påståendet, att hon skulle velat förmäla sig med
honom, har man ej kunnat med full
tillförlitlighet vidhålla, men att hon måtte hafva älskat
honom, och det med yttersta häftighet, kan väl icke
gerna omtvistas. Hon ville ju ständigt hafva
honom vid sin sida, och den öfversvinneliga nåd
hon honom bevisade, den höghet och rang,
hvartill hon honom upphöjde, de skatter och
rikedomar hon på honom slösade, genom att gifva
honom slott och förläningar, måtte väl
tillräckligt tala för en ömmare känsla. Det var henne
emellertid icke obekant, att en ömsesidig kärlek
länge hade förenat grefve Magnus och
prinsessan Maria, hvilka med pfalzgrefvens samtycke i
flera år gingo förlofvade, ehuru han, ärelysten
och kanske med skäl syftande på att få bekläda
sig med purpurn, ständigt visade sig vacklande
och ojemn, kall mot Maria, då drottningen var
närvarande, men brinnande och fängslande, så
snart han var tillsammans med henne utan
andra vittnen än hennes far och syskon. Den unga,
ännu icke tjugoåriga drottningen bör man dock
förlåta, om hon någon tid lät hänföra sig af den
unge mannen, som verkligen lärer varit utmärkt
intagande.
Det påstås ju emellertid, att då Oxenstjerna,
så väl som andra inflytelserika höga herrar,
ifrigt motarbetade De la Gardie, och Christina
ej såg någon möjlighet att få göra honom till
sin gemål, skulle den tjugoåriga monarkinnan
hafva till sin så länge af svartsjuka och ångest
marterade kusin hafva yttrat: "jag skänker dig
den, som jag icke sjelf får ega", och så blef der,
1647, bröllop af mellan de båda länge
förlofvade, hvarvid dock brudgumen lärer haft nog
liten sjelfbeherrskning att visa sig mulen och
missnöjd.
Äktenskapet blef ej heller bland de
lyckligaste, ty äfven under detsamma och allt
framgent fortvarade det ömma förhållandet mellan
grefven och drottningen, och man begriper lätt
hvad den arma prinsessan Maria Euphrosina
skulle deraf beständigt lida.
För att gifva ett begrepp om det yttre
anseende De la Gardie åtnjöt, vilja vi nämna, att
han var grefve till Leckö och Arensburg,
friherre till Ekholmen, herre till Hapsal, Helmet,
Magnusberg, Höjentorp och Wennegarn, Sveriges
rikes råd, riksdrots, president i Kongl. Svea
Hofrätt, Upsala Akademis kansler, lagman öfver
Westergöthland och Dal m. m. – Och det redan
vid tjugofyra års ålder, då drottningen på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
