- Project Runeberg -  Anteckningar om svenska qvinnor /
295

(1864-1866) [MARC] Author: Wilhelmina Stålberg, P. G. Berg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - d'Orozco, Mathilda Valeria Beatrix - Orre, Elisabeth - Osengius, Anna Charlotta - Osenhjelm, Maria - Osterman, Wahlborg - Ottosdotter, Nils - Oxenstjerna, Christiana Juliana

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

ett årtionde af lefnadsåldern. Småningom
tröttnade hon likväl vid begge ytterligheterna:
hufvudstadens bullrande lefnadssätt och enkeståndets
toma ensamhet, och skänkte, genom ett tredje
äktenskap 1839, hand och hjerta åt kammarherren,
sedermera baron Carl Alexander Fredrik
Gyllenhaal. De vände ryggen åt Stockholm och
slogo sig ner på en landtegendom i provinsen.
I det sista skiftet af grefvinnan Gyllenhaal
lefnad var hufvudrollen förbehållen åt landtlifvet.
Blott en gång årligen besökte hon regelbundet
hufvudstaden, nemligen påsktiden, då hon här
gjorde sin andakt, enligt katholska kyrkans
ritual. Under badterminerna besökte hon lika
regelbundet Norrtelge, der hon var själen i nöjen
och tillställningar samt dansade ännu med
oförminskad liflighet. Det var endast mot rösten
åren utkräfde sin rätt; och det enda man haft
att förebrå henne, eller riktigare, hon hade att
förebrå sig sjelf och sina föregåenden, var att
hon lät en ny generation höra de mer och mer
aftynande ljuden af en stämma, som under dess
zenith eröfrat en föregående generations
beundran och utgjort dennas förtjusning, genom
utförandets konstnärliga mästerskap.

Med Montgomery-Cederhjelm hade hon fyra
barn, en son och tre döttrar, men i sista
äktenskapet var hon barnlös.

Orre, Elisabeth. Under de stora härjningar,
som ryssarne anställde i Finland, omkring Carl
XII:s sista dagar, träffades fru Orre af många
olycksöden. Hon såg sitt hus plundradt och sin
man, som var kaptenlöjtnant, af ryssarne
ihjälslagen 1718 på Naijala i Sussmä socken, och
samma öde hade troligen träffat henne sjelf, om
hon icke fått tillfälle att flykta med sina barn
undan deras grymheter; hon tog nemligen sin
tillflykt till ödemarken, der hon uppehöll sig i
jordkulor.

Osengius, Anna Charlotta, dotter af prosten
Anders O., blef gift med kyrkoherden i Össeby-Garn
i Roslagen Johan Ljungberg. På 1790-talet hörde man
mycket omtalas denna fru för dess lyckliga kurer
att bota benbrott och benskador. Komminister Westrin
i Wada och Angarn upplyser, att han varit åsynavittne
till hennes förbindningar, samt försäkrar att den
skickligaste fältskär ej kunde göra det bättre.

Osenhjehn, Maria, dotter af öfverstelöjtnanten
och kommendanten i Calmar Josef O., född
omkring 1670, kallades för sin skönhet "Kalmare
Ros"; förälskade sig i en garnisonssoldat, hvaraf
följderna doldes genom att hon kastade sitt barn
i slottsgrafven; dömdes derför till döden; men
då, kort förrän exekutionen skulle ske, konung
Carl XI, som då vistades i Kalmar, blef
öfvertalad att se henne, blef han så intagen af
hennes skönhet, hennes vackra röst och hennes
färdighet att derjemte spela på en medhafd luta,
att han gaf henne nåd och restitutio famæ,
hvarefter hon blef gift med en artilleri-löjtnant Falck.

Osterman, Wahlborg, enka efter tolagsbokhållaren
Isaak Pihlman, testamenterade 1779 sin
qvarlåtenskap till Maria Magdalena kyrka, med
vilkor att afkastningen skall användas till
understöd åt fyra fattiga enkor, tvänne civila och tvänne
af borgareståndet. Kapitalet utgör 9036 rdr 40
öre rmt, och pensionerna äro 49 rdr 59 öre rmt.
Fonden kallas den Pihlmanska.

Ottosdotter, Nils, på Holm, blef gift med en
rik bergsman och häradshöfding, Albrekt Hansson
i Aspeboda i Stora Kopparberget. Enligt Hülphers
skall från detta par härstamma största
delen af Aspeboda församling. De hade 3 söner
och 9 döttrar, och voro så rika, att de köpte
hemman åt alla sina barn.

Oxenstjerna, Christiana Juliana, var dotter af
riksrådet och riksmarskalken grefve Gabriel
Gabrielsson O. och Marca Christiana, grefvinna till
Löwenstein och Scharfeneck. Hon föddes på
Stockholms slott d. 23 Sept. 1661, förlorade vid
elfva års ålder sin moder, men fann en tillflykt
hos sin faster, grefvinnan Anna af Dohna, född
Oxenstjerna. Redan det följande året måste hon
sörja sin faders frånfälle.

För att kunna fortsätta denna biografi,
måste vi säga några ord om Nikolaus Bergius,
som 1687 anställdes vid den nyligen inrättade
franska lutherska församlingen i Stockholm. Men
hans verksamhet var här åtföljd af föga
framgång, ty de franska flyktingar, som då vistades i
Stockholm och för hvilka denna kyrka väl
hufvudsakligen var inrättad, besökte den blott
sällan. Härtill kom ytterligare en olycklig
omständighet, som för en tid hämmade Bergii
verksamhet. Han öfverfölls nemligen af en melankoli,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Mar 10 14:53:24 2014 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sqvinnor/0327.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free