Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Pasch, Ulrika Fredrika - Pauli, Barbara - Pedersdotter, Helena - Pedersdotter, Ida, af Gladsaxe - Pehrsdotter, Brita - Pehrsdotter, Christina - Pehrsdotter, Eva - Pehrsdotter, Karin, vanligen kallad Bång-Karin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
outtröttliga ansträngningar, klokhet och omtanke,
ljusnade utsigterna allt mer och mer, och hon
njöt den glädjen, att ej blott kunna förskaffa sina
syskon många af de små njutningar och
beqvämligheter, som öka lifvets trefnad, utan äfven att
kunna lätta främmande menniskors lidande och
nöd, hvarvid hon likväl sorgfälligt dolde , den
hand, ifrån hvilken hjelpen kom. Ständigt lika
arbetsam, kunde hvarken hennes höga rykte
eller hennes älskade broders råd förmå henne att
höja det måttliga priset på sina arbeten. Denna
hennes blygsamhet hindrade likväl icke verlden
från att erkänna hennes konstnärsrang, och ehuru
hon ej kunde erhålla den pension af staten, som
för henne söktes, men öfver hvilket missöde hon
aldrig beklagade sig, åtnjöt hon likväl den
utmärkelsen, att år 1773 kallas till ledamot af
Målare-Akademien. Hon dog d. 2 April 1796,
och hennes syster, för hvilken hon varit allt,
följde henne några veckor derefter i grafven.
Pauli, Barbara, en modehandlerska, som på
1770-talet fick kongl. tillstånd att i Stockholm
inrätta ett så kalladt Temple du Gout, i
nuvarande stadens Brandförsäkringsverks hus vid
Mynt-torget, der hon egde att tillverka och
försälja allehanda fruntimmers-grannlåt och
hufvudbonader; äfven fick hon rättighet att hvar
tredje månad införskrifva och förtulla franska
modeller.
Pedersdotter, Helena, skall ha varit en
hederlig fru, som 1320 skänkte Rudhaskogen, i norra
ändan af Råda socken, till Riseberga kloster.
Pedersdotter, Ida, af Gladsaxe, Bland de
många, som under katholska tiden med donationer
till kyrkor ville förskaffa sig hvilorum derstädes
och årsbegängelser, finna vi äfven denna fru.
Hon stiftade år 1395 ett altare i Lunds
domkyrka, till Guds och Maria Magdalenas heder,
till hvilket hon anslog några landtegendomar.
Vid detta altare skulle hvardagsmessa hållas,
nemligen söndagen om den Heliga Treenigheten
tisdagen om Maria Magdalena, onsdagen om S:t
Nicolaus, hvarannan thorsdag om S:t Laurentius
och aposteln Petrus, fredagen om det Heliga
Korset, lördagen om Jungfru Maria, och i hvarje
messa en åminnelse för hennes egen, hennes
föräldrars och alla kristnas själar. – År 1398 fick
samma domkyrka ett nytt högaltare, till hvars
betalning den rika fru Ida Pedersdotter af
Gladsaxe testamenterade 10 mark silfver.
Pehrsdotter, Brita, Anders Olssons hustru,
ifrån byn Mohren i Avesta socken, om 32 år,
kom d. 18 Maj 1743 gående på elfbron, då
densamma, i följd af den ovanliga vårfloden, till en
tredjedel remnade i stycken. Ingen menniska
kunde undsätta henne, utan blef hon af den
häftiga floden, tillika med några brospillror, i hast
förd utföre de väldiga forssarne, hvarför hon af
alla, som bevittnade denna affärd, ansågs
förlorad; men efter en stund blef hon likväl lefvande
förd till land, långt nedom bruket, ock återkom
samma dag oskadd till de sina, hvaröfver
sedermera i Avesta kyrka blef hållen tacksägelse. –
Hon lefde ännu 1757, enligt Hülphers’ uppgift.
Pehrsdotter, Christina, dog som enka d. 2 Juli
1769 i Sambo i Norjeby socken vid Ystad, 96
år gammal. Då hon fyllt 69 år, blef hon blind,
sedan hon en morgon med god och klar syn
uppstått. Hon brukade åtskilliga botemedel, men
utan verkan; slutligen, efter 16 års blindhet, fick
hon synen lika hastigt igen som hon den
förlorat, sedan hon på flera år ej brukat något
läkemedel, och hade sedan god syn och hörsel till
sin död.
Pehrsdotter, Eva. Sedan
landshöfdinge-embetet i Norrbottens län, med öfverlemnande af
vederbörande kronolänsmans i ämnet afgifna
rapport, hemställt att någon lämplig belöning måtte
tilldelas backstugusittaren Isak Wapens i
Juonengi hustru, Eva Pehrsdotter, som i September
månad 1861 vid förolyckandet i Kattilakoski fors
i Torneå elf af en båt med deri befintliga fyra
personer, af hvilka den ene genast vid
olyckstillfället omkom, lyckats att genom sällsynt
rådighet och sjelfuppoffring samt under fara för
eget lif med tillhjelp af en bräcklig farkost rädda
de tre återstående, har Kongl. Maj:t under den
29 November samma år funnit godt att, jemte
betygande af sitt välbehag öfver hustru Eva
Pehrsdotters omförmälda, om menniskokärlek och
sinnesnärvaro vittnande handling, tillägga henne,
hvilken, enligt handlingarne bifogadt prestbetyg,
befinner sig i knappa omständigheter, en
penningbelöning af – femtio rdr rmt, för trenne lif.
Pehrsdotter, Karin, vanligen kallad Bång-
Karin, var en piga, hvilken, i början af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
