- Project Runeberg -  Anteckningar om svenska qvinnor /
316

(1864-1866) [MARC] Author: Wilhelmina Stålberg, P. G. Berg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Riccardis var konung Albrekts första gemål - Richissa. Denna prinsessa var en dotter af Magnus Ladulås - Ridderbjelke, Metta Charlotta - Ridderschantz, Sofia Elisabeth

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Albrekts olycka. Bland de flera barn hon skänkte
honom märkes prinsessan Riccardis, som blef
förmäld med markgrefve Johan af Brandenburg.

Richissa. Denna prinsessa var en dotter af
Magnus Ladulås, som stod i så stor gunst hos
den påfliga Stolen i Rom och hela det
katholska presterskapet, att han erhöll titeln: "Kyrkans
heligaste son och Salighetens betjent"
.

Richissa blef, redan vid sex års ålder, invigd
till nunna och af sin om katholska religionen
mycket nitiske fader skänkt till det af honom,
1282, stiftade och vid foten af Brunkebergsåsen
anlagda, sedermera så ryktbara Clara kloster. –
Vid mognare år, eller, så snart hon blef
fullvuxen, inträdde hon i sitt heliga embete såsom
klostrets abbedissa, med alla dess pligter, alla
dess rättigheter och all den glans och ära, som
dermed följde, ehuru en sådan högt uppsatt
"Christi brud" var för verlden undangömd,
lefvande och verkande endast för "den enda
saliggörande kyrkan".

Magnus Ladulås var icke den, som
bortlemnade en dotter utan hemgift. Med prinsessan
Richissa följde en mängd af gåfvobref på
gårdar, hemman, qvarnar och andra lägenheter,
jemte en hop dels bebyggda, dels obebyggda
tomter, samt holmar, gärden och betesmarker,
deribland norrmalms i Stockholm, dem konungen
tillförsäkrade klostret till oinskränkt egendom.

Naturligtvis inställdes för den unga nunnans
barndoms skull de vid ett sådant tillfälle
brukliga andliga ceremonierna. Deremot lärer en
hel hop verldsliga högtidligheter hafva egt rum
vid tillfället af det sexåriga barnets bortskänkande
till klostret. Bland annat var der ett lysande
tornérspel, med thy åtföljande riddarslag,
hvarvid konung Magnus till riddare dubbade sin
äldste son Birger, då ännu ett minderårigt barn.

Abbedissan, prinsessan Richissa dog 1339.
Hennes porträtt finnes ännu förvaradt i Clara
kyrkas sakristia.

Ridderbjelke, Metta Charlotta, gift med
sergeanten Henrik Johan Fock, förgjorde 1802 sin
man jemte tvänne sina barn genom gift, för att
få gifta sig med sin amant, gifte skogvaktaren,
sedermera roteringskarlen, Johan Fägercrantz,
sedan Lilja kallad, som dömdes till 28 dygns
vatten och bröd. Efter flera års sittande på
bekännelse å Carlstens fästning, blef hon slutligen
dömd att mista högra handen, halshuggas och å
båle brännas, hvilket allt försiggick d. 7 Nov.
1810 å Fägredsmon i Westergöthland.

Ridderschantz, Sofia Elisabeth, var verklig
syssling med trenne krönta hufvuden, nemligen
konungarne Carl XII i Sverige, Fredrik IV i
Danmark och August II i Polen. I Barfods
"Skånska Adeln" läses följande: "Herr Bondes fru,
Christina Ulfeld till Araslöf, tog sin systerdotter
Sofia E. Ridderschantz i barns ställe och gjorde
henne till sin enda arfvinge. Denna fröken
Ridderschantz, genom sin fru mosters testamente
egarinna af Araslöf, var således i sin landsort
ett ganska betydande parti, och kunde så
mycket mindre sakna ansenliga friare, som hennes
personliga egenskaper verkligen öfverträffade
hennes lyckas förmåner. Den herre, som hon dömde
värdig sin hand, var Georg Bogislaus Staël von
Holstein, sedermera friherre, fältmarskalk,
landshöfding och kommendör af Kongl. Maj:ts orden,
hvilken tillförne under sin ryska fångenskap hade
ingått äktenskap med grefvinnan Ingeborg
Christina Horn, som efter honom qvarblifvit i
Ryssland och der förmenades vara afliden. Det nya
giftermålet var så nära fullbordadt, att
bröllopsdagen, efter väl fulländad lysning, redan var
utsatt och alla bröllopsanstalter i fullkomlig
ordning. Häpnaden blef ock så mycket större, då
den emot förmodan lefvande frun dagen före den
tillämnade vigseln infann sig på Araslöf och hela
giftermålsfrågan af sig sjelf förföll. Likväl
utslocknade icke den redan tända kärleken,
hvilket den fromma grefvinnan ej heller med
svartsjuka ansåg, utan bemötte alltid sin rival såsom
en syster. Det enda, hvari hon ej rättade sig
efter vederbörandes åstundan, bestod i det
otjenliga dröjsmålet att förfoga sig till andra verlden;
ty 40 långa år förflöto innan hon tog det
önskade afskedet. Nu förlopp ej mer än den
oundgängligen nödiga tiden, förrän det så länge
uppskjutna giftermålet förnyades, fastän brudgumen
då nalkades sitt 80:de och bruden redan sett sina
60 år. Det lystes ånyo tre gånger och bröllopet
firades på Araslöf med mycken ståt, då det
åldriga paret dansade den verkliga brudpolskan,
och under pukors och trumpeters klang
svingade sig in i brudkammaren. De höllo sedan ett

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 22:41:32 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sqvinnor/0350.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free