- Project Runeberg -  Anteckningar om svenska qvinnor /
326

(1864-1866) [MARC] Author: Wilhelmina Stålberg, P. G. Berg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Schoultz, Johanna von - Schröderheim, Anna Charlotta

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

theatrar, i bredd med den tidens ryktbaraste
artister, och firades i de större städernas mest
lysande kretsar såsom en konstnärinna af första
ordningen. Fröken v. Schoultz var född i
Finland, men som vi tro under den tid, då detta
land ännu tillhörde Sverige, och hvarför hon
äfven ansågs såsom svensk sångerska. Efter
slutade triumfer återvände hon till Finland. År
1842 gift med kommissionslandtmätaren Felix
Emil Wilhelm Brand, lefde hon sedermera, tärd
af bröstsjukdom, ett obemärkt lif, först i
Tawastehus och sedermera i Helsingfors, der den
ryktbara sångerskan knappt var känd och
ihågkommen utom kretsen af hennes anhöriga. Den
28 Febr. 1863 gjorde döden ett slut på hennes
långvariga lidande.

Schröderheim, Anna Charlotta. Hvar och en
som hört Gustaf III:s lysande hof omtalas – ett
hof, der så många snillen samlades omkring den
snillrikaste af alla Sveriges konungar, har ock
oundvikligen hört namnet Anna Charlotta
Schröderheim
. – Hon var ett bland sin tids
snillrikaste fruntimmer och lärer äfven hafva varit
ganska vacker, samt på allt sätt intagande. – Hon
var född 1754 och dotter af den mycket ansedde
och högt aktade öfverdirektören vid Stora
Sjötullen Christoffer von Stapelmohr, som i sitt hus
och vid sitt bord såg många bland Sveriges lärda
och snillen och der det rådde en på en gång
fin och lättsinnig ton, qvick och satirisk, på
samma gång som den var sjelfsvåldig; ty –
sådan var ju den tidens anda.

Vid tjugotvå års ålder, 1776, gifte sig den
firade, snart sagdt bortskämda, fröken Stapelmohr
med en bland konung Gustafs förnämsta
gunstlingar, statssekreteraren Elis Schröderheim, den
qvicke, den fintlige, den älskvärde
sällskapsmannen, den högt värderade författaren och den
hjertegoda menniskan, ehuru med svag, för alla
intryck öppen, karakter, sådan många i grunden
godsinta menniskor hafva den.

Man tycker väl att dessa makar skulle
kunnat bli utmärkt lyckliga, men – dertill voro de
alldeles för lika, säger en författare, och han har
icke orätt. De voro båda lättsinniga, tanklösa,
obetänksamma – ingendera tänkte på
morgondagen – ingendera hade lärt att hushålla och
ingendera föregick den andra med exempel af
klokhet och besinning. Tvärtom tycktes de täfla
i öfverdåd, liksom de täflade i att säga och skrifva
qvickheter; och när det om Schröderheim säges
åtskilligt som kastar skugga på hans rykte,
såsom att han med temligen lättsinnig lydaktighet
hörsammade Gustaf III:s befallningar och
önskningar, så var hans frus rykte icke heller
fläckfritt. Schröderheim gällde för en bland de
tolerantaste äkta män och förhållandet var ganska
godt och fredligt, makarne emellan.

Deras husliga lif var egentligen icke husligt,
men destomera gästfritt. Glädje och upptåg,
skämt och qvickhet yrade hejdlöst i deras hus,
och "värdfolket saknade för sitt fröjdrika lif
intet annat än Perus grufvor".

Många upptåg tilläto sig dessa makar, den
ena såväl som den andra. Infall och repartier
haglade, men om också aldrig ondskan låg
inunder deras gyckel och satir, iakttogs likväl
hvarken måtta eller skonsamhet. Det qvicka skulle
fram, hurudan än följden måtte bli, och hvad
lättsinnigheten lät uttala, skrefs icke sällan på
ondskans räkning.

Ehuru fru Schröderheim just icke var bland
stadens förnämsta damer, försummade dock icke
konung Gustaf att, genast efter hennes
giftermål, draga henne till hofvet, der hon med sin
qvickhet och sitt intagande väsende glänste som
en stjerna af första ordningen.

En lång tid fortsattes detta lefnadssätt utan
större motgångar, till efter kronprinsen Gustaf
Adolfs födelse 1778, då mycket prat och många
historier kommo i omlopp ibland allmänheten.
Fru Schröderheims satiriska lynne förnekade sig
icke härvid, utan yttrade sig till och med flera
gånger om konungen sjelf och det kungliga
huset med alltför närgånget skämt. Sådant kom för
Gustafs öron och som han var särdeles mån om
att folket ingenting skulle gissa, ingenting prata,
utan endast tro, blef han ytterst förtörnad på
fru Schröderheim. Han hämnades på ett sätt,
ovärdigt en stor konung.

Man hade länge talat om fru Schröderheims
mindre stränga grundsatser. Men som Gustafs
tidehvarf var lättsinnigt, och damerna inom den
högre societén allmänt nog gåfvo ämne för
anmärkningar från de lugnare tänkande, hade fru
Schröderheims förhållanden hittills väckt föga

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Mar 10 14:53:24 2014 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sqvinnor/0360.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free