Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Stål, Fanny - Stålberg, Wilhelmina - Stålhammar, Ulrika Eleonora - Stålhandske, Maria Christina
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
musiksoirée, der hon med stort bifall utförde
kompositioner af Kummel, Thalberg och Chopin.
Stålberg, Wilhelmina. En af Sveriges mest
produktiva författarinnor. Född år 1803, har hon
haft tid att både utveckla och uppöfva den
talang, af hvilken hon sedermera gifvit oss så
många prof. Född af obemärkta föräldrar, och
adopterad af fältkamereraren Stålberg och hans
fru, uppväxte hon under en uppfostran som
snart väckte henne både till uppfattning af det
poetiska och att sjelf försöka sig i sin tidiga
barndom, ehuru det väl då icke kunde vara
annat än versmakeri. Annat blef det, då med åren
ungdomskänslan utvecklades, så att hon med
hållning och i en varmare själfullhet började
sjelfständigt författa. Det första större arbete man
har af henne var ett större poem: "Min
Ungdoms Idealer", som utkom år 1825, således innan
hon hunnit pröfva huruvida sådana kunna
realiseras i en framtid.
Af romaner har denna författarinna, med
signaturen "Wilhelmina", utgifvit "Major Müllers
Döttrar", "De begge Aristokraterna" samt en
mängd historiska romaner, såsom "Hedvig
Charlotta Nordenflycht", "Catharina Månsdotter",
"Drottning Philippa", "Lasse Lucidor", "Familjen Skytte",
"Gustaf III", "Drottning Christina", "Bröderna
Stålkrona", m. fl.; "Nordiskt Mythologiskt Lexicon";
"Blomsterspråket"; "Om Svenska Prinsessor", m. m.
Dessutom en stor mängd öfversättningar, såväl
af t. ex. madame Mühlbachs, Grace Aguilars,
m. fl. skrifter, och dessutom likaledes en mängd
följetongsartiklar och andra uppsatser. –
Svenska Akademiens medalj erhöll hon redan vid den
tid, då Franzén lemnade sekreteriatet. – Hennes
stil är ledig och lockande, aldraledigast i
versifikationen. Bäst hos denna författarinna är hennes
anspråkslöshet. Hon producerar – och såsom vi
sett i stor mängd, men sinnet bibehåller sig såväl i
författareskapet som i det enskilda, enkelt,
flärdfritt, godsinnadt och utan häntydning på
talangerna.
Stålhammar, Ulrika Eleonora. Om denna
amazon finnas tvänne olika uppgifter. Enligt
Biografiskt Lexikon skulle hon vara dotter af
öfverstelöjtnanten Johan Stålhammar, som dog i Polen
1708. Då fäderneslandets ställning vid riksdagen
1713 så hjertgripande lades på folkets hjerta
och utskrifningskommissarierne sökte efter män,
som kunde draga svärd, klädde sig denna jungfru
i sin faders kläder, tog ett hans hemma
qvarlemnade svärd och begaf sig på en af hans
ridhästar till Stockholm, kallade sig Wilhelm
Edstedt och erbjöd sig att gå ut till sin kung i
fält. Men ingen transport var att sända, och
således nödgades W. Edstedt föda sig som
taffeltäckare hos landshöfdingskan Mannerborg, sedan
som jägare hos löjtnant Berg. Inmönstrades
slutligen af grefve Adam Carl De la Gardie såsom
artillerist. Hon serverade kanoner tills Sverige
fick fred, och gifte sig sedan med en flicka,
Maria Löhman, som försett sig på det fina
krigareansigtet. Slottspredikanten Catonius vigde dem.
Efter fjorton dagar upptäckte W. Edstedt för
sin maka sitt kön. Men M. Löhman var
dermed tillfreds och de lefde länge i stilla frid
tillsammans. Först 10 år efter det W. Edstedt fått
sitt afsked upptäcktes förklädningen. Båda
dömdes, den förklädda enligt ett bibelspråk, att
förklädning var en styggelse, till döden. Konungen
"benådade" (1719) Ulrika Eleonora Stålhammar
med fjorton dygns vatten och bröd, och Maria
Löhman med åtta dagars fängelse för det hon
dolt bedrägeriet. Så är det uppgifvet, men här
synes tydligt ett fel vara begånget, ty hon blef
först efter kriget gift och var det i 10 år, och
den kongl. benådningen föll 1719. I Anreps
Ättartaflor deremot kallas hon Fredrika, och
uppgifves vara dotter af Pehr Gabriel
Stålhammar (ofvannämnde Johan S:s son). Hon säges
der hafva rymt ur föräldrarnes hus, för att
undvika ett för henne obehagligt giftermål; tjente
derefter i karlkläder, såsom dräng, hos en
öfverste Berch; blef sedan artillerikarl hos
kapten Sillén i Kalmar och slutligen befordrad till
konstapel, då hon kallade sig Ekstedt; gifte sig
derefter med en piga, och begaf sig, när efter
tre års förlopp hennes kön röjdes, till
hofjägmästaren Silfversparre på Gullaskruf, samt
ändrade klädedrägt; dog på 1730-talet å Björkskog,
allt i Småland. Den förmenta hustrun afled
slutligen några år derefter på Salshult, ett
Stålhammar-ätten tillhörigt gods i Småland.
Stålhandske, Maria Christina, dotter af
kommissarien i Rikets Ständers Bank Hans S.,
föddes 1678 och blef sedermera gift med prosten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
