- Project Runeberg -  Anteckningar om svenska qvinnor /
399

(1864-1866) [MARC] Author: Wilhelmina Stålberg, P. G. Berg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Wase, Margaretha - Weber, Anna Sofia - Wefverstedt, Anna Catharina - Weidenhayn, Johanna Carolina

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Wase, Margaretha, dotter af riksrådet Erik
Johansson W., och syster till konung Gustaf I.
Hon blef (1515) först gift med riksrådet Joachim
Brahe, med hvilken hon hade fem barn, men
efter Brahes halshuggning i Stockholms blodbad
1520, gifte hon om sig (1525) med grefve Johan
af Hoya och Brockenhusen, som föll i onåd hos
konung Gustaf I, och systern måste dela den
vrede som konungen visade hennes man. Grefve
Johan satt på Wiborgs slott i Finland, men
fruktande sin svåger, begaf han sig derifrån på tre
skepp med all sin redbaraste förmögenhet, och
Margaretha visste ej annat än att kosan togs till
Stockholm, emedan konungen i flera bref kallat
grefve Johan till sig, och sändt honom lejdebref,
hvarför fru Margaretha hoppades en försoning
med sin broder. Men Johan landsteg i Reval,
dit konungen sände ett skepp att uppbringa
honom, men han begaf sig genom många
fursten-dömen till Lübeck, der han mottogs med
kunglig hedersbetygelse. Han blef slutligen, 1533,
landsförvist och dog året derefter på Fyen. –
Margaretha blef i sorg qvar i Reval, dit konung
Gustaf skref några bref till sin olyckliga syster,
deri han tillsade henne all broderlig kärlek och
beskydd, derest hon ville vända åter till Sverige
och sina arfgods; men af fruktan det hennes
oskyldiga barn, som hon hade med sig, skulle få
uppbära det hat, deras fader hos konung Gustaf
ådragit sig, blef hon qvar i Reval, till dess,
tredje året efter deras flykt till Reval, döden, som
ändar alla bekymmer, slutade hennes sorgfulla
lefnad (1537). Hon begrofs i högchoret i
domkyrkan i Reval. På sitt yttersta sände hon sina
små barn med en trogen tjenare till deras faders
broder, grefve Erik af Hoya, som dem
kärleksfullt mottog och sörjde för deras kristliga
uppfostran. Hennes enda lefvande son i första
giftet, Peder Brahe, kallades (1534) af konungen
till Sverige, och blef den ädla Braheslägtens i
Sverige berömlige stamfader.

Weber, Anna Sofia, gift med
sejlar-åldermannen Johan Fredrik Lieberdt, skänkte gemensamt
med mannen, år 1832, 3000 rdr till Adolf
Fredriks fattighus, till borgerskapets enkhus 3000
rdr och till Clara församlings fattighus 3000 rdr.

Wefverstedt, Anna Catharina, blef 1732 gift
med den namnkunnige assessoren i Antiqvitets-Archivet
Anders Anton von Stjerneman. Hon
säges hafva egt mycken bildning och verklig
lärdom, samt utgifvit i öfversättning: "Christliga och
hjertrörande betraktelser öfver döden"
. Hon dog
1753, och hennes enda barn, dottern Andrietta
Catharina
, blef gift med biskop Celsius i Lund.

Weidenhayn, Johanna Carolina, född den 22
Oktober 1822, dotter af medaljören Lundgren.
Gift år 1850 med notarien Weidenhayn. – Båda
systrarne, fru Weidenhayn och Lea (gift
Ahlborn), växte upp i artistisk omgifning, hvaraf
följden blef att barndomsintrycket sedermera
utvecklat sig derhän, att af de båda flickorna
danades konstnärer. Fru Ahlborn har nu i
Banken samma befattning som förut hennes
fader, och har hunnit en hög grad af
konstnärsfulländning. Fru Weidenhayn åter har egnat sig
åt träsnitts-konsten, som i närvarande tid
utgör en märklig tillflykt för såväl esthetiska som
didaktiska konstprodukter, sedan sjelfva
methoden upphunnit en hög grad af fullkomlighet. Då
koppargravyren fordrar mycken tid, och för
öfrigt genom afdragningen blir mycket dyr,
hvaremot det moderna träsnittet oftast kan inflyta
ibland boktrycket, har denna konst blifvit en
ovärderlig hjelpreda vid en mängd beskrifningar
af alla slag, vare sig landskap och andra
naturföremål eller mekaniska teckningar, till och med
porträtter. Tidens behof hade således också sin
del i hennes konstbildning, då en mängd
utkommande skrifter fordra "illustrationer" för att vara
publiken behagliga. Det första allvarsamma
bruket af sin talang använde konstnärinnan på
arbeten för sjökarteverket, der den största
noggrannhet och det finaste utförande föranledde
henne en rekommendation hos regeringen, så att
hon, med ett anslag af statsmedel, fick företaga
en konstresa till Frankrike, Tyskland och
Belgien. Denna resa slutades år 1858, men under
tiden hade hon haft tillfälle att besöka alla
utmärktare institutioner i dessa länder och att i icke
obetydlig mån utveckla så väl skickligheten som
också konstnärsögat och att öfva sitt skönhetssinne.
Man hemkommer ifrån en sådan erfarenhet med
vida stegrade anspråk på sig sjelf, och att hon
hyst och äfven motsvarat dessa högre anspråk,
har tillräckligt visat sig vid de oräkneliga arbeten,
hon utgifvit. Under otrolig flit (som man måste

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 22:41:32 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sqvinnor/0435.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free