Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Weidenhayn, Johanna Carolina - Weltzin, Carolina - Wennberg, Charlotta Christina
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
antaga då man ser mängden af hennes
produktioner) har fru Weidenhayn i utmärkt grad
verkat till nytta för det vetenskapliga
skriftställeriet och sjelf upphunnit en talang, vida större
än man för några år sedan kunnat vänta sig af
denna särskilda gren utaf gravyren. Man
förundrar sig öfver den stora mängden af hennes
produktioner, hvilka i sanning förutsätta en
alldeles utomordentlig flit. Hon har också blifvit
godkänd af utmärkta konstnärer i hennes väg.
Vi hafva vid nu (1866) pågående konstexposition,
äfvensom på slöjdexpositionen, igenkänt arbeten,
tecknade med hennes namn, men som, använda
på andra ställen, förekommit med
namnteckningen utesluten. Men icke blott för egen
fulländning har fru Weidenhayn idkat sin konst, hon
har visat icke mindre nit i att undervisa andra,
för att, om möjligt, derigenom skapa medtäflare,
eller för framtiden efterträdare. Så t. ex. har
hon, såsom lärarinna i Stockholms Slöjdskola,
med mycken ifver förestått undervisningen i detta
fack. År 1859 erbjöds henne denna befattning, och
hon har dermed fortfarit under följande år, med ett
så oförtröttadt nit, att det af hennes elever med
varmaste tacksamhet erkännes. Ibland större
kollektioner af hennes arbeten äro illustrationerna
till Andersens sagor, Petterssons resor i
Lappmarken, m. fl.
Weltzin, Carolina, dotter af den namnkunnige,
förföljde kyrkoherden och folktalaren A., C.
Rutström, föddes d. 11 Sept. 1754. Hon gifte sig
med sekreteraren och ombudsmannen vid
Assistans-kontoret assessorn Peter Weltzin och blef
enka 1787 samt dog 1812. Fru W. var en
flitig författarinna och öfversättarinna af vittra,
historiska och ekonomiska skrifter. Bland
hennes arbeten uppräkna vi: "Skaldestycken", "Om
potäters begagnande", "Om fruntimmer-uppfostran",
"Anvisning till tarflig matlagning", "Handbok om
bränvinsbränning och distillering", "Ekonomisk
handbok", m. fl.
Wennberg, Charlotta Christina, vanligen känd
under benämningen Lotten Wennberg, såsom hon
ock sjelf alltid tecknade sig, var dotter af framl.
kommersrådet och brukspatronen på Yxe i
Nerike J. O. Wennberg och hans efterlefvande maka.
Hon föddes d. 3 Juni 1815.
Uppvuxen i en bland Sveriges förmögnare
och ansedda familjer, åtnjöt mamsell Wennberg
i sin barndom en efter föräldrarnes tillgångar
afpassad, vårdad uppfostran. Glad,
bekymmerfri och tvånglös var hennes ungdom: glädjens
solsken låg utbredt öfver hennes bana, och
ymnigt växte nöjenas blommor för hennes fjät.
Hon njöt af allt, såsom man njuter vid unga år,
så länge sinnet är friskt och blicken klar öfver
det ännu molnfria lifvet, och så länge den
tanken ännu icke har insmugit sig, att det
någonsin kan blifva annorlunda.
Tiotalen försvunno och Lotten tänkte: månne
då qvinnans lif utgöres af endast ungdomen och
dess glädje? Är det väl, sedan de sköna, glada
årens gräns är passerad, endast en lång dvala,
ett glädjelöst vegeterande? Kan man ej vara
nyttig, sedan man upphört att roa sig, kan och
bör man ej medelst en afpassad verksamhet vinna
nya och djupare hugnader?
Hon fasthöll denna ädla tanke, sedan den
en gång vaknat inom henne. Hon måste bli
verksam ... nyttig ... sysselsatt. Dock, med hvad? –
Arbete för utkomsten behöfde hon icke: hon var
dertill i alltför lyckliga ekonomiska
omständigheter, och hon skulle kanske hafva förebrått sig, om
hon ryckt arbetet och dess frukt undan sådana,
som ej hade annan utväg än det till sin bergning.
Hvad företog hon då? – Jo, hon omfattade
med lif och själ, med alla sina tankar, med
ansträngningen af alla sina både moraliska och
fysiska krafter en trägen sysselsättning, som tog
alla dagens timmar i anspråk och kanske äfven
något af nattens hvila – som inbragte henne
mycket, nemligen tillfredsställelsen att vara nyttig,
att hafva rätt uppfattat sin bestämmelse såsom
menniska och kristen, att vara ett medel i Guds
hand till betryckta likars hjelp och tröst – med
ett ord, den renaste lefnadsglädje.
För dem, som ej personligen kände mamsell
Lotten Wennberg och kanske icke ens hört henne
omtalas, samt äfven efter läsningen af detta vårt
meddelande icke rätt kunnat fatta hvarmed hon
egentligen sysselsatte sig, vilja vi nämna att hon
utöfvade välgerningar, hjelpte, understödde och
tröstade, med ett ord, till hela sin verksamhet
var en välgörarinna.
Mången torde undra huru detta tillgått, och
den som nedskrifver detta vet det icke ens sjelf.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
