- Project Runeberg -  Anteckningar om svenska qvinnor /
402

(1864-1866) [MARC] Author: Wilhelmina Stålberg, P. G. Berg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Wennberg, Charlotta Christina - Wennberg, Johanna Fredrika - Wennerstedt, Maria Catharina - Westerberg, Catharina Margaretha - Westerling, Susanna

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

till lynnet, lätt och angenäm i umgänget.
Aldrig hörde man henne klaga öfver trötthet, eller
öfver hulpnas otacksamhet, eller öfver den tunga,
ofruktbara mödan af det sjelfåtagna kallet,
hvilket hon skötte med samma allvar som om hon
varit dertill af staten tillförordnad och i
förhållande derefter aflönad. Hon förvaltade kassor,
hon stod vid kyrkdörrarne då kollekter samlades,
hon bevistade sammankomster för filantropiska
ändamål, hon gick ut och in i kojorna, allt med
samma glada och fryntliga min, samma friska
sinne, samma orubbliga goda lynne, från dag till
dag, från år till år, utan kantighet – framför
allt utan fromleri.

Gerna vilja vi undvika, såsom ett fel, att
loftala en så högsinnad natur, som är högt
öfver berömmet. Nästan lika ogerna omnämna vi
att den jordiska högheten velat gifva glans åt
sina belöningar genom att egna dem åt en som
aldrig behöfde någon yttre belöning; men saken
tillhör i någon mån en lefnadsteckning,
fördenskull omnämna vi att hon erhöll en guldmedalj
af åttonde storleken, "för berömliga gerningar",
likasom dermedelst förvexlad med andra
"medaljörer" och deras berömliga gerningar. –
Annorlunda, och i skön öfverensstämmelse med
Lotten Wennbergs hela lif, egnades henne en
hyllning, då enkedrottning Josefina och flera som
deltagit i Lottens verksamhet stiftade en fond
med hennes namn, till evärdeligt minne af den
skönaste lefnad. Denna fond har redan växt till
någon betydenhet och vi hoppas att stiftarne
ytterligare arbeta på dess förkofran, så att man
deri tilldelar det enda värdiga monumentet åt
den som väl icke kunde önska sig något högre
än en fortsättning af den välgörenhet, som hon
sjelf gjorde till sin lefnads bestämmelse.

Förgängelsen skulle emellertid också gripa
denna hydda, i hvilken en så ädel själ bodde.
Hon, hvars hjerta var så vekt, bortrycktes af en
sjukdom som yttrade sig med att hennes kropp
hårdnade. Läkarne kalla sjukdomen Stenkräfta.
Lugn och glad i döden såsom i lifvet
hädankallades hon den 4 November 1864, under det att
svenska nationen firade femtioåriga jubileet
öfver föreningen med norrmännen. Fridens och
försoningens ande firade sin fest omkring henne,
under det att hon sjelf hemföll till lifvets försoning.

Wennberg, Johanna Fredrika, född Wigström.
Denna författarinna är, ehuru hon skrifvit
ganska mycket, just icke känd af den större
allmänheten. Visserligen har man väl stundom
varsnat signaturen F. W., eller Fredrika W......g,
utan att just vidare taga reda på signaturens
egarinna. Vi gå nu att här presentera henne
för våra läsare.

Fredrika Wennberg föddes i Stockholm 1816
och gifte sig dersammastädes 1844 med A. C. A.
Wennberg, tjensteman i Jernvägen, men som dog
år 1860.

Hon har författat åtskilligt, både på vers
och prosa. Bland det förra märkas en mängd
småpoemer i kalendern "Violblomman", samt ett
par tillfällighetsstycken, såsom vid H. K. H.
prinsessan Lovisas födelse, för hvilket prinsessans
herr fader hugnade författarinnan med en
guldbroche, samt på framl. H. M. enkedrottning
Desiderias 75:te födelsedag, hvilken drottning
skänkte fru Wennberg ett guldcylinderur.

Bland hennes arbeten i obunden stil märkas
novellerna: "Grefvinnan och Tiggarflickan",
"Grefvarne D., far och son", "Ellen", "Arfvet",
"Angelica", "Tre År", "Barnhusgossen",
"Handtverkaren", "Tvänne Brudar",
m. fl. Hon har äfven
skrifvit följetongen "Ett Blad ur Arbetarnes Lif",
jemte andra större och mindre dikter.

Wennerstedt, Maria Catharina, dotter af
landshöfdingen i Stora Kopparbergs län Carl Gustaf
W., blef 1756 gift med generalmajoren Magnus
Wilhelm Armfelt. Hon dog 1803, 75 år gammal,
och hade i lifstiden uträttat mycket godt; bland
annat inrättade hon en skola och ett fattighus i
Haliko socken i Finland.

Westerberg, Catharina Margaretha, mamsell,
testamenterade år 1840 ett kapital af 20,000 rdr
till understöd åt behöfvande borgaredöttrar i
Stockholm. Bemedlings-kommissionen förvaltar
medlen.

Westerling, Susanna, enka efter
brukspatronen vid Skultuna messingsbruk Mathiesen,
skänkte, enligt Inrikes Tidn. 1766, straxt före sin död,
28,000 daler kopparmynt till Serafimer-lazarettet
i Stockholm och en lika stor summa till
Frimurarebarnhuset, således tillsammans 56,000
daler. Fru Mathiesens måg och ende arfvinge
Carl Adlerwald utbetalade i Mars månad 1766

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 22:41:32 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sqvinnor/0438.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free