Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fru Malkovski stod lutad öfver barriären,
ännu helt andfådd af klättringen.
— Ah, sade hon, jag är alldeles förbi. Känn
hur mitt hjärta bultar! — Hon tog Eriks hand
och förmådde honom att konstatera detta
faktum. — Men så vackert här är! fortsatte hon
efter en paus. — Det blir nästan ledsamt att resa
härifrån i morgon.
Det kom som ett slag i ansiktet för Erik.
— Skall Ni resa i morgon?
— Javisst. Jag har packat i två dagars tid;
Ni har kanske lagt märke till att jag inte varit
ute sedan i förrgår?
Hon betraktade honom öfver axeln med ett
flyktigt småleende.
Han var alldeles bragt ur fattningen.
Slutligen klamrade han sig fast vid tanken: i dag
måste det ske. Nu var han tvungen att handla
och få ett slut på den långa ovissheten. Denna
kväll, efter soarén, skulle han be att få följa
henne längre än till porten, och hon skulle inte
neka, efter allt hvad hon sagt och gjort och de
leenden hon just som bäst öfverhopade honom
med.
Han kunde tydligt se bagar Karlssons gård,
där hon bodde. Bakom byggningen låg en stor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
