Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
X
ÖSTERGÖTLANDS RUNINSKRIFTER.
Både runornas och språkets form på Skärkind-stenen kunde visserligen tillhöra det
älsta urnordiska stadiet, men Wimmer sammanställer stenen med en deV norska
runstenar, som funnits inuti gravhögar och förmodligen icke höra till de allra älsta.
Vad-stena-brakteaten visar i jämförelse med runraden på Kylver-stenen det yngre draget, att
den gamla p-runan är utbytt mot b, se O. v. Friesen, Kylverstenen, s. 23 i Ant. tidskr.
f. Sverige 18, och Wimmer, Die Runensclirift, s. 117.
Av dessa bestämmes av H. Sehetelig, Norges Indskr. med de celdre Runer III, 67,
av arkeologiska skäl Stenstad-stenen till den tidigare delen av sista hälften av 400-talet,
Elgesem-stenen till 400- eller 500-talet; även Og. 171 Skärkind skulle alltså kunna vara
från tiden 450—500.
§ 3. Från den flera hundra år långa tid, under vilken den äldre runraden av 24
tecken så småningom utvecklade sig till runraden på 16 tecken genom att vissa runor
ändrade form och betydelse och andra blevo obrukliga, äger Östergötland ingen runinskrift.
Den runrad på 16 tecken, som begagnas i de inskrifter i Östergötland, som i ålder komma
de urnordiska inskrifterna närmast, är emellertid icke den sedan vanliga utan en
egendomlig form av runor, som S. Bugge på grund av bistavarnos form karakteriserat som
kortkvisttypen och beskrivit i sin tolkning av Rök-stenen, Ant. tidskr. f. Sverige V,
s. 106 f.
Till kortkvistgruppen eller, som den ock efter sin förnämsta inskrift kallas,
Rökstensgruppen höra följande inskrifter inom Östergötland:
1. 8 K älvesten (V. Stenby), 2. 38 Boberg, 3. 43 Ingelstad, 4. 117 Slaka, 5. 136 Rök,
6. 174 Skärkind.
Kortkvisttypens form av t-runan återfinnes även i 24 örminge, 64 Bjälbo, 146
Dagsberg, dess a i 24 Örminge, 196 Hulterstad och 238 Bankeberg.
Att kortkvistgruppens inskrifter äro äldre än mängden av de med vanliga runor ristade,
framgår av den ålderdomliga språkformen ack. sing Sllllll ’son’, som förekommer icke blott
i 8 Kälvesten och 136 Rök men även i 64 Bjälbo, som blott har en t-runa av
kortkvist-typ. I yngre inskrifter heter ordet ’son’ i ack. sing. Slin.
För att hänföra kortkvisttypens inskrifter till en bestämd tid, lämna dessa ristningar
själva intet stöd. På en liten trästång i det skepp, som påträffats i en gravhög vid
Oseberg i Norge och av G. Gustafsson, Vor Oldtid, säges vara åtskilligt äldre än år 900,
finns en runinskrift av kortkvisttypen, vilken runart alltså i Norge är så gammal som
800-talet. l)e forndrag, som utmärka särskilt 136 Rök, torde göra det nödigt att antaga
åtminstone denna inskrift tillhöra 800-talet. Måhända har alltså Rökstenens unge Värnod
fallit i de strider, som utkämpades i det av svenskar grundade ryska riket i slutet av
800-talet, liksom Öyvind på Kälvesten-stenen »föll österut».
På andra håll förekomma vida yngre inskrifter av kortkvisttyp. Forsa-ringen i
Hälsingland (Bugge, Runindfikriften paa Ringen i Forsa Kirke, Chra 1877) är från kristen tid,
tidigast slutet av 1000-talet, och runinskrifterna på ön Man äro ävenledes kristna.
Inskrifterna med alla runor i kortkvisttyp i Östergötland visa själva intet tecken till
kristendom, och anordningen av inskrifterna i räta rader är äldre än de inskrifter, som hava
sådant tecken; de äro alltså troligen tillkomna i heden tid.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
