Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
116
ÖST^flGÖTLANDS RUNINSKRIFTER.
154. Styrstad, kyrkogårdsmuren, Lösings hd.
Pl. LI. Fig. 1.
Litteratur: Ii. 856; L. 1097; W. 17; Broocman, Beskr. öfver Östergötland, s. 515—516; P. A. Säve,
Reseber. 1862, 8. 32; C. F. Nordenskjöld, Reseber. 1871, s. 163, teckn. av nedre hälften; E. Ihrfors,
Ostrogothia sacra, s. 20, teckn.
På teckningen i B. 856, se s. 145, sitter denna runsten bredvid föregående i liggande ställning
på kant uti kyrkogårdsmuren, men synes liksom föregående varit försvunnen på Broocmans
tid; P. A. Säve säger den vara återfunnen under kyrkans reparation och grävningarne därvid.
Nu sitter runstenen i liggande ställning uti södra kyrkogårdsmuren på utsidan invid
marken lim öster oin porten, 3,5 m från murens östra ända, 11 steg österom ög. 153.
Toppen, soin redan B. 856 visar avbruten, är nu förlorad.
Ämnet är blågrå granit.
Inskriften börjar i högra slingan, och runorna stå med toppen inåt stenen. I högra
slingans sista ord kuitlb[l] är k upptill skadat, av b halva nedre ringen och hela I
bortslagna. Det bortslagnas sista ord bör hava varit fa|iur; B. 856 har i för f och på oväntat
avstånd från aj]Ur; kolon bör ock hava funnits efter fa|iur.
Vänstra slingan börjar med sin, av vars S, som är vänderuna, blott övre staven och
mellanstrecket äro i behåll Uti II i kll|ian och ku|) utgår bistaven ett stycke till höger
om staven. I Selll är vånderunan S nästan alldeles avflagad, av nedre staven och
mellanstrecket synes en antydning; e har troligen prick, 0111 den ock vidgats genom avHagning,
som ock förstört övre delen av I och det inre av U.
Inskriften är alltså följande, med de runor inom [], som äro tillsatta på grund av B. 856:
aosa: lit: kiara: kumb[l |iita: eftiR: auar: fa|iur:] sin : ku|ian: ku|): ialbi: selu : auars:
5 10 15 20 25 30 35 40 45 50 55
Ristningen aosa för Asa anger, att ä uttalats nasalerat som franskt an. Namnet auar, gen.
auars, skulle möjligen kunna motsvara fg. Auair, D. R. 76 OUaiR Helnæs, fht. Anagër, om
man av detta namn finge antaga en sådan utveckling i senare leden som i isl. Olàfr jämte
Oleifr. Då detta namn emellertid är sällsynt, synes det riktigare att antaga auar motsvara
fsv.’ Øarus, Øiarus SD. III, 100, 16 (1311), fvn. Eyarr, vilket ristas ayar B. 797, L. 875
Runtuna, Södml., undersökt av mig 1899.
Översättning: Asa lät göra denna minnesvård efter Öjar, sin fader god. Gud hjälpe
Öjars själ!
155. »Sylten», Bjällbrunna ägor, Styrstads sn, Lösings hd.
Pl. LI. Fig. 2.
Litteratur: B. 857; L. 1098; W. 18; Peringskiöld, Mon. VII; Broocman, Beskr. öfver Östergötland,
s. 98; Utdrag ur dagbok 1760 i samlingen M. S. C. KIYMR i VHAA. arkiv; N. It. Broocman, Sagan om Ingvar
Widtfarne. Stockholm 1762, s. 98; E. Ihrfors, Ostrogothia sacra, s. 20, teckn.; Rnnverser s. 232; C. F.
Nordenskjöld, Reseber. 1871, s. 165, teckn.
Peringskiöld säger runstenen finnas »uthi en hage wid Syltan», och enligt teckningen
i B. 857 stod den då rest. Broocman fann den liggande med en kant underjorden, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
