Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr. 4. En pilgrimsfärd till Solovjetsk. (År 1876). Af HERMAN SANDBERG
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
12
Bd 1. Nr 4. –- HERMAN SANDEBERO.
vax t a och smärta, men qvinnoma äro något för knubbiga. Folket
ser i allmänhet bra ut och utmärker sig genom ljus hy och stor
liflighet framför det inro Rysslands mörkare och mer tungsinta
befolkning.
Sumski posad är såsom nämndt pilgrimsfartens första ändpunkt
vid Hvita hafvet, fastän belägen omkring en mil frän hafvet vid den
lilla floden Suma, som flyter midt igenom staden. Den är helt liten,
med några hundra invånare, tre eller fyra kyrkor, dygator med
trä-trottoirer samt ett vackert vattenfall, som är väl försedt med lax,
forell och harr. Deremot saknar staden telegraf och ingen enda
landsväg leder dit. Jag ville i min stora oskuld se do sista
telegrammen, men fick af borgmästaren veta, att ingen i den lyckliga
staden håller någon tidning.
Professorerne och jag hyrde af staden ett litet och trångt, men
väl inredt fartyg, att mot billigt pris frakta oss till Solovjetsk.
Skutan (rättare en halfdäckad båt med storsegel, fock och klyfvare)
är on skänk af storfui-sten Michael till stadens flickor och har sin
egen lilla historia. Då storfursten på sin resa till Hvita hafvet
äfven besökte Sumski posad, voro alla männen borta på fiske. Men
flickorna (som i parentes sagdt här se rätt bra ut) läto sig ej förbrylla,
utan togo emot hedersgästen på allra bästa vis med blomsterklädda
båtar, äreportar och annat mer, så att endast Archangelsk lär gjort
det bättro. Till tack härför lät han genast i Petersburg eller
Kronstadt bygga en båt, som följande vinter landvägen drogs till Sumski
posad och skänktes till dess väna mör. Dessa hafva väl sedan blifvit
gifta mod borgmästare och råd samt derför skänkt sin båt till staden.
Båten låg vid mynningen af floden Suma och vi rodde strax
dit. Men nordlig vind började blåsa och gjorde det för oss omöjligt
att från den trånga, sydliga viken i grundt farvatten kryssa oss upp.
Vi föredrogo derför att vänta på bättro vind och togo qvarter i staden.
Der lefva många af de ryske fångstmän, som om sommaren
fånga skäl och hvit delfin kring Novaja Semlja och i Kariska
hafvet. Bland dessa råkade jag ock Feodor Voronin, som 1874
räddade Pavers och Weyprechts expedition. Voronin är en nära
G1/, fot lång, vacker man om 50 år med höknäbb samt långt,
hängande, lockigt brunt skägg och hår. Han har nu i 31 somrar å rad
rost till Novaja Semlja och beger sig ännu för hvarje år dit, så fort
Hvita hafvet kring medlet af juni blir fritt från is. De första åren
var han så fattig, att han ej hade råd att spika sitt fartyg, utan
sydde hop bordena med vide, såsom ännu allmänt brukas äfven vid rätt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
