Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr. 12. Om terrainlära. Af J. F. N. AROSENIUS
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OM TERR AINLÄRA.
27
lig dolde sitt hufvud i jorden» och korn fram i ett annat land;
men enär, såsom Malte Brun anmärker, »infödingarna derstädes
ögonskenligen icke behagade honom», dök han ånyo, till dess
längden slutligen blef ansenlig. Hundra års gissningar och fåfängt
letande blefvo frukten af denna villfarelse i terrainläran.
I Sverige, der blott en och annan liten gol saknar aflopp, kan
man lätt glömma, att utomlands gäller ej ordspråket: »Allt vatten
skall i hafvet». De landsträckor äro betydliga, der vattendragen
stanna i salta eller bittra insjöar, som ofta ligga djupare än
hafs-ytan. Måhända fäster man ej ännu tillräcklig vigt vid skilnaden
mellan friskvattenssjöar och dessa afsöndrade qvarlefvor af en
forntida ocean (om de ens kunna så förklaras).
Friskvattenssjöarna äro, som bekant, ingalunda jemnt utströdda
öfver jordklotet. Man kan resa från Hamburg till Lisabon utan
att se en enda, hvaremot de ensamt i Misterhults socken uppgifvas
vara lika många som dagarna i året. Att landets geologiska
bildning inverkar, är tydligt, och kyligt luftstreck hjelper väl äfven
till; dock visa Afrikas ofantliga sjöar, att ännu flere orsaker
förefinnas, hvilka till utredande rekommenderas.
Lika som det gifves sjöar utan aflopp, så finnas ock, i trots
af allt bestridande, andra, som hafva två. Man får erkänna, att
det händer icke ofta. Erfarna rekognosörer neka sig hafva funnit
någon sjö, der det verkligen inträffar oftare än under vårfloden.
Bevisliga exempel förekomma dock, jemväl i Skandinavien, såsom
Koltajaure, Låssijaure, Uostojaure, Suggirepi, Östra Svangstjärnet,
en sjö vid Nasafjell, Vigelsniptjärn, Grönbaktjärn vid Snehätten,
Breidalsvanä, Flåren i Småland, Kermen i Örebro län (vid högt
vatten), m. fl. Læsoskougens Vand, som ofta åberopas, har, enligt
hvad norske geologer visat, en något invecklad historia och kan
här förbigås, då listan blifver tillräckligt lång ändå. I sjelfva
verket gifves intet skäl, hvarför icke sjö skulle kunna afrinna åt
två håll, om brädden på två ställen är lika låg.
Långa smala sjöar antyda bergstrakt, runda slättbygd.
Måhända är ytan af en sjö alldeles horisontel, så att tryckningen af
det oupphörligt inströmmande vattnet tränger massan till
aflopps-stället, dit den annars icke skulle sjelfmant rinna. Man påstår
om tiere vattendrag, som gä genom sjöar (t. ex. Rhône), att de icke
förblanda sig med sjövattnet, utan att strömmen med sina kanter
tydligen igenkännes midt i sjön. När insjöar aftappas, finner man
vanligtvis, att bottnen är jernn, hvilket deremot, som bekant, icke
är händelsen med hafsbottnen. Det låter tänka sig, att sjöbottnen
ej vore djupare än utloppet, men troligt är det knappt, utan
merendels lärer väl sjön bilda en grop, djupare än flodbädden vid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
