Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Femte kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
dem för annat. Då det främsta af dem hade kommit oss så
nära som 100 yards, gaf jag eld. Djuret hoppade till och föll,
och de andra störtade bort i vild flykt. Vi hörde nu skott
bakom oss; det var wangwanaerna som hade hunnit upp oss.
Jag tog derför en eller två af dem med mig för att söka upp
bytet som jag trodde vara ett lejon, men jag kunde ej få reda
derpå. Vi upptogos en stund af att flå och stycka vårt byte,
och då lägret var långt borta, kommo vi ej tillbaka förr än kl.
9 på aftonen och mottogos med en uppriktig välkomsthelsning
af folket, som väntade på att få qvällsvard.
Dagen derefter gick Manwa Sera ut för att söka reda på
lejonhuden men återvände, sedan han letat länge och förgäfves.
Han sade sig vara öfvertygad om att djuret varit ett lejon.
Han hade med sig några rödaktiga hår såsom bevis på att
det åtminstone hade varit någonting som blifvit uppätet af
hyenor. Samma dag lyckades jag skjuta en liten antilop af
springbockslägtet.
Den 11 December fortsatte vi färden öfver slätten och
ankommo till Tubugwé. Denna slätt är endast sex mil bred,
men under vägen räknade vi fjorton menniskoskallar, sorgliga
minnen af olyckliga resande som blifvit dödade af de i nordvest
boende wahumbaerna. Jag anser det vara utom allt tvifvel
att denna slätt, hvilken sträcker sig från de okända trakterna
i nordvest och likt en vik skjuter in i landet sydost om vår
väg, i forna tider måste hafva varit ett inlopp till eller en del
af det stora bäcken hvaraf den i söder härifrån liggande
Ugombo-sjön är en qvarlefva. Bottnen af denna forna sjö bildar nu
wahumbaernas vidsträckta betesmarker och de stora slätterna i
Ugogo-landet.
Vi fortsatte färden omkring vestra ändan af en rad låga
berg, belägna nära intill skådeplatsen för våra senaste äfventyr,
genom en dal ända tills denna slutligen smalnade till en hålväg,
i hvilken rann en liten bäck med saltaktigt vatten. På andra
sidan upptäckte vi ett lager af bergsalt.
Två mil längre fram påträffade vi vid foten af en
bergs-kägla en skogbevuxen fördjupning i marken, der vi funno rent
och friskt vatten. Härifrån går vägen vesterut uppför en
småningom stigande höjd ända tills den slutar i ett pass, 3,700 fot
öfver hafsytan. Från denna punkt ser man hela Tubugwédalen
med dess tjugufem fyrkantiga, med palissader omgifna byar, en
mängd låga kullar samt här och der odlade fält. Vi gingo nu
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
