Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nionde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
bland hvilken omvändelsen allt dittills misslyckats? Jag talar till
universitetsmissionen på Zanzibar och till de fria metodisterna i
Mombasa, till dem som stå i spetsen för filantroperna och till
Englands fromma folk. Här, mina herrar, hafven I tillfället —
gripen det! Folket på Nyanzas stränder kallar er. Lyssnen till era
egna ädla instinkter och lyden dem; jag försäkrar er att I inom ett år
skolen hafva omvändt flere till kristendomen än alla öfriga
missionärer till sammans kunna räkna, Befolkningen i Mtesas rike är mycket
stor; jag uppskattar antalet af hans undersåtar till två millioner. I
behöfven ej frukta att förslösa penningar på en sådan mission, ty
Mtesa är ensam herskare och kommer att tiofaldigt återbetala
kostnaden i elfenben, kaffe, utterskinn af utmärkt beskaffenhet eller till
och med boskap, ty på alla dessa produkter är landet öfver måttan
rikt. Vägen hit går längs Nilen, eller ock öfver Zanzibar, Ugogo och
Unyanyembé. Den förstnämnda synes, så länge öfverste Gordon
beherskar öfre Nilens land, vara den bästa.
Då brefven voro afslutade och förseglade, anförtrodde jag
dem åt öfverste Linant. Denne lofvade att invänta min
återkomst från Usukuma. Han lånade mig äfven en stark kikare.
Min, som blifvit betydligt skadad, hade jag gifvit åt Mtesa.
Magassa var ännu ej färdig andra dagen efter vår
ankomst. En af hans qvinnor hade rymt, eller ock hade någon
af Mtesas höfdingar fått tag i henne. Endast tio kanoter hade
anländt den 16 på aftonen.
Afskedet mellan öfverste Linant och mig skall jag låta
honom sjelf beskrifva:
"Klockan 5 på morgonen rördes trummorna; de båtar som skola
afgå med Stanley samlas.
"Herr Stanley och jag äro snart färdiga. Lady Alice lyfter
ankar; packsaker, får, getter och fjäderfän äro redan instufvade på sina
platser. Det återstår endast att hissa amerikanska flaggan och styra
mot söder. Jag följer Stanley till hans båt; vi skaka hand och
anbefalla hvarandra i Guds beskydd. Stanley fattar rodret. Lady
Alice skyndar bort lik en eldig häst; den skjuter framåt och
förvandlar derunder Nyanzas vatten till skum. Amerikas stjernprydda
flagga hissas och utbreder sig stolt för vinden. Jag uppger ett
ljudligt hurra med så stor hjertlighet, att ett liknande kanske aldrig
tillförene träffat resenärens ära.
"Lady Alice är redan långt borta. Vi vifta ett sista farväl med
våra näsdukar; mitt hjerta är fullt, ty jag bar nyss förlorat en bror.
Jag hade blifvit så van att se Stanley, den öppenhjertige, med mig
liktänkande mannen och vännen, den beundransvärde resenären. Hos
honom glömde jag min trötthet; detta möte med honom har för mig
varit som om jag återvändt till mitt fosterland. Hans underhållande,
lärorika samtal kommo timmarna att förflyta som minuter. Jag
hoppas att jag skall se honom åter och få glädjen tillbringa flere dagar
i hans sällskap."
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
