Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tolfte kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
långvarigt och jag var ej vid lynne att låta mig uppehållas
länge; men vid närmare eftersinnande och bestormad af
wagandaernas enträgna böner, vidhöll jag min första plan, enligt hvilken
jag trodde mig kunna uppnå Albert Nyanza på en kortare väg,
hvilket skulle i någon mån ersätta den tidspillan som besöket
hos Mtesa komme att förorsaka.
Här fingo vi äfven höra att wavumaerna voro ute på sjön
i hundratals kanoter för att söka efter rof, och då jag icke ville
se Lady Alice, som redan gjort mig så stor nytta, falla i deras
händer, förde vi den till midten af byn, der vi lade upp den
med allt dess tillbehör — åror, segel, roder m. m. Man sade
mig äfven att årorna, som Magassa erhållit på Bumbireh, voro
i höfdingens öfver Nweti hus, och till min stora tillfredsställelse
såg jag dem åter i båtförarens vård. Vi stannade i Ntewi en
dag och träffade derunder äfven de två soldater hvilka voro
anstälda som hedersvakt hos Magassa, hvarförutom vi mottogo
salaams från Mtesa, hvilken sändt flere ledsagare mig till mötes
för att under vägen bereda mig det skydd och de
beqvämligheter som kunde anskaffas.
Med en ansenlig tillökning af vår konvoj lemnade vi Ntewi,
och sedan vi rott oförtrutet, anlände vi den 20 på
eftermiddagen till Nankuma, beläget i Buka-viken. Här lemnade vi
kanoterna, fortsatte följande dag vår resa till lands för att undvika
wavumaerna och slogo läger vid Ziba vid foten af "Jacks berg".
Berget har fått detta namn med anledning af en
olyckshändelse som drabbade min trogne följeslagare "Jack", en ovanligt
klok och tillgifven, gräfsvins-hund som följt med mig från England.
Mtongolehn hade skänkt mig en ko, som var vild och ostyrig.
"Jack" anföll derför kon, men kon kastade den stackans hunden
upp i luften och stångade honom derefter till döds. Han dog
"saknad af alla som kände till hans många goda egenskaper". Då
hans kamrat "Bull", den enda qvarlefvande af de fem engelska
hundarna, fick se den stackars "Jack" utsträckt död på marken,
tillkännagaf han så tydligt sin sorg öfver kamratens sorgliga öde som
en hund förmår. Med allvarlig hållning och försigtig till följd af
ålder och långa resor, gick han rundt den döda kroppen två eller tre
gånger, hvarefter han kom fram till mig och med sina ärliga
ögon blickade upp i mitt ansigte liksom ville han fråga: "Hur
kan detta komma sig?" Då han ej fick något svar, gick han
bort med högtidlig och sorgsen uppsyn och satte sig afsides,
med ryggen vänd åt mig, som om han i hopplös nedslagenhet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
