Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Trettonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
gamle Uvuma-höfdingen, hvilken placerades så, att han kunde
ses af alla, tillsades att uppmana wavumaerna att antaga de
vilkor Mtesa erbjöd, nämligen förlåtelse åt alla, så vida de
underkastade sig. Efter detta tillkännagifvande, som gjordes med
tillbörligt allvar och mycken högtidlighet, visade sig den
hemlighetsfulla farkosten, under det från trummorna hördes en
dundrande hvirfvel och hela massan horn läto höra en döfvande fanfar.
Af många skäl kände jag mig nu mycket orolig.
Fullkomligt i stånd att motstå de ursinnigaste anfall af
med spjut beväpnade män, gled fästet nu stadigt fram och
nalkades udden, styrde derefter rakt på Ingira-ön tills det kom den
samma femtio yards nära.
"Tala", hördes nu en stentorstämma midt under
dödstystnaden inne i fästet. "Hvad viljen I göra? Viljen I sluta fred
och underkasta er Mtesa, eller skola vi sätta eld på ön?
Skynden er att ge svar."
Ett ögonblicks rådplägning hölls af de förfärade wavumaerna.
Ett omedelbart beslut måste fattas. Fästet var ofantligt till sina
dimensioner, och fullkomligt olikt allt hvad de hittills sett röra
sig i deras farvatten. Ingen menniska syntes till, men ändock
hördes stämman klart och tydligt. Var det en ande, alla
Ugandas wazimuer, nu gynsammare stämda för deras fienders böner
än för wavumaernas? Det måste innesluta något djefvulskt otyg,
någonting liktydigt med de onda andar som deras inbillning i
stunder af svårmod och bedröfvelse anropade. Det rörde sig
med en säkerhet och djerfhet som voro häpnadsväckande.
"Tala", upprepade den väldiga stämman; "vi kunna inte
vänta längre."
Till vår lättnad svarade genast en man, synbarligen en
höfding:
"Nog, må Mtesa få sin vilja fram. Vi skola hopsamla
tributen i dag och komma till Mtesa. Återvänd, o ande, kriget
är ändadt!"
Vid dessa ord började den hemlighetsfulla farkosten vända
om till bugten der den blifvit hopfogad, och den fjerdedels
million vildar som åsett detta sällsamma skådespel uppgaf ett rop,
hvilket skar väldigt genom luften och från Ingiras höga berg
återkastades till Nakaranga.
Tre timmar derefter kom från Ingira-ön en kanot med
femtio man, af hvilka några voro höfdingar. De medförde flere
elfenbenständer och två unga flickor, döttrar af de tvänne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
