- Project Runeberg -  Genom de svartes verldsdel : eller Nilens källor / Förra delen /
384

(1878) [MARC] Author: Henry M. Stanley Translator: C. A. Swahn
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ardetonde kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


ehuru ofta afbrutna, in i norra Uhha der de förlora sig i en
oredigt sammangyttrad bergmassa.

Meruzi går rundt om och genom dessa klippmassor i många
krökningar, kastar sig från höjd till höjd, från afsats till afsats,
och mottager under sitt lopp myriader små rännilar och bäckar
med klart vatten tills den, efter att hafva hunnit Unyamwezis
vidsträckta skogstrakter, antager namnet Lukoke och tjenar som
gränsskilnad mellan Unyamwezi och Uhha.

Under tiden måste vi öfvergå en följd af skogklädda
bergåsar, och på en väg som ledde från Kibogoras land till det
område, hvaröfver herskar den stridslystne och hämndgirige
Mankoiongo, Swaroras efterträdare, mötte vi en ambassad, hvilken
i högst pockande ton fordrade att vi skulle tåga genom denne
höfdings område. Meningen dermed var att vi med god min
skulle låta afhända oss två eller tre balar tyg, ett halft dussin
bössor, en hel mängd perlor och hvad annat af våra tillhörigheter
han kunde behaga utvälja i utbyte mot den oss gifna fördelen att
med några och fyrtio mil förlänga vår färd och göra en
tidsförlust af två eller tre veckor.

Denna oförsynta uppmaning bry vi oss ej om att lyssna till
utan afgifva ett bestämdt nekande svar. De äro ej nöjda
dermed utan öfvergå till hotelser. Hotelser i den stora, obebodda
skogen äro en ganska allvarsam sak. Höfdingarna anmodas
draga sina färde på ögonblicket utan en enda yard tyg. Sedan de
aflägsnat sig, påskynda vi vår marsch intill aftonen och från
nästa morgon i dagningen till klockan 3 e. m. fortsätta vi
oafbrutet vår färd tills vi befinna oss i Nyambarri, Usambiro, glada
öfver att hafva narrat den vildsinte herskaren.

Den 13 April gjorde vi halt för att låta folket hvila.
Usambiro liksom hela Unyamwezi producerar tillräckligt med sesam,
hirs, majs och vicker samt bönor och ärter för att förse aldrig
så många karavaner och expeditioner. Jag har gjort den
iakttagelsen att folkslagen i de land som frambringa säd äro lättare
tillgängliga än de som uteslutande idka boskapsskötsel och nära
sig med mjölk, bananer och batater.

I Nyambarri mötte vi två arabiska karavaner som nyss
anländt från Mankorongo, om hvilken de berättade rysliga saker,
hvaraf jag kunde draga den slutsatsen att den prejningslystne
höfdingen skulle blifva föga belåten, då han fick veta att hans
plan att plundra vår expedition misslyckats.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 21:25:06 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/stanley/1/0418.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free