- Project Runeberg -  Genom de svartes verldsdel : eller Nilens källor / Sednare delen /
97

(1878) [MARC] Author: Henry M. Stanley Translator: C. A. Swahn
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Femte kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Femte kapitlet.



Tippu-Tibs liftjenare. — I urskogen: en trädöken. — Primitivt husgeråd. —
Våra lidanden i hedningarnas skog. — Tippu-Tib fäller modet. — En bysmed. —
Soko-skallar; den felande länken. — Professor Huxleys mening derom. —
Livingstone-floden. — Drömmerier. — Vägen till hafvet. — De räddas råd. —
»Wasambyerna!» — Ooh-hu! ooh-hu! — Lyckade underhandlingar.

Då vi den 5 November 1876 hade lemnat Nyangwé bakom
oss och stigit uppför en hög, gräsbeväxt bergås, sågo vi framför
oss en mörk mur af skog, hvilken började vid flodstranden och
sedermera sträckte sig i krökningar mot sydost tills kullar och
afstånd gjorde den otydlig.

Jag vände mig om för att betrakta Nyangwé, som vi snart
hade lemnat bakom oss. Hvilken vacker och leende tafla var det
ej, der det låg öfverst på en af dessa långsträckta, gräsbeväxta
höjder, hvarifrån man hade utsigt öfver den gråbruna
Livingstone-floden! Huru varmt och trefligt såg det ej ut på
flodstranden, då solen kastade sina strålar på gräset, som i vågor
böljade för vinden! Till och med Uzuras och vestra Manyemas
kägelformiga kullar syntes i rader emellan skogen och den
gräsbeväxta slätten, hvilka nu bägge voro purpurfärgade. De
förekommo mig som molnmassor och tycktes förete en långt ljusare
och gladare anblick än den mörka, tjocka skog som utbredde
sig framför oss i norr.

Huru full af hinder föreföll mig ej det mörka okända som
låg framför oss och hvarom vi ej visste det ringaste! Ej ens
de få namn jag hört af araberna bibragte mig några bestämda
begrepp derom. Hvad voro väl sådana besynnerliga namn som
Tata, Meginna, Uregga och Usongora Meno för mig? De kunde
ej skänka mig några bestämda föreställningar och betecknade
ingenting utan voro endast tomma namn på antingen land,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 21:25:30 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/stanley/2/0113.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free