Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Åttonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
våra mått och steg. Vi hade icke tid till rådplägning, knappt
att besinna oss — strömmen var häftig, och det dofva dånet af
den andra katarakten som ännu starkare än den första fylde
våra förskräckta öron, sade oss att vi voro plötsligt och för
alltid förlorade, om vi läte rycka oss utför.
Öboarna voro färdiga att mottaga oss, men sporrade af vår
förfäran för fallen, drefvo vi våra farkoster rakt mot stranden
omkring 500 fot ofvanför vattenfallet. Inom en qvart hade
vi slagit ett torftigt läger och omslöto det med ett lätt
vidjestängsel, under det vildarna öfvergåfvo ön och skyndade öfver
till sina skrikande och tjutande vänner på venstra stranden.
I en liten by nära intill vårt läger träffade vi en gammal qvinna
vid bort åt 65 års ålder, som hade ett stort sår i foten och
derför icke kunnat fly med de andra. Hon var en ganska
beskedlig varelse; vi förde henne till lägret, och genom att
förbinda hennes fot och visa henne någon vänlighet och välvilja
lyckades vi göra henne temligen meddelsam. Men Katembo
förstod blott några få ord af hvad hon sade, hvaraf jag drog den
slutsatsen, att vi nu hastigt närmade oss trakter der ingen af
de dialekter vi kände var förstådd.
Vi kommo imellertid under fund med att ön hette
Cheandoah eller Kewandoah och tillhörde Baswa-stammen, att de
tjutande vildarna på venstra stranden voro de beryktade
bakumuerna — en mycket krigisk kannibalstam — att de nyttjade båge
och pilar och att det var denna stam som för lång tid sedan
drifvit baswaerna att söka en tillflykt på dessa öar. Då vi
frågade qvinnan om namnet på den stora floden, svarade hon att
venstra grenen hette Lumami, den högra Lowwa. Den venstra
stranden uppgaf hon heta Kukeya, den högra Ngyeyeh.
Wakibiano, sade hon, var namnet på den stora ö som vi passerat,
då vi sågo baswaernas byar nedanför den första katarakten. Med
orden Ubi eller Eybiteri förstodo vi att hon betecknade fallen
som alldeles ofarbara.
På morgonen den 9 undersökte vi ön Cheandoah, som var
mycket längre än vi i början trott. Den var starkt befolkad
och hade fem byar. Vi funno här ett öfverflöd af spjut
och jernsaker af alla slag som nyttjas bland infödingarna, såsom
knifvar, hammare, yxor, tänger, städ eller rättare dubbelhammare,
borrar, pålningsverktyg, metkrokar, kastspjut, jernstänger; spjuten,
de första jag sett af detta slag, hade alla breda spetsar. Nästan
alla knifvar, stora eller små, sutto i träfodral, klädda med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
