Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nionde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
lif. En vacker dag måste vi lägga oss ned som lam och räcka
fram halsen åt menniskoslagtarna.
Det var nära solnedgången, och då jag såg mig omkring
efter en passande lägerplats för natten, varseblef jag att floden,
sedan den upptagit Aruwimi, vidgats till en ofantlig bredd. I
stället för en höger och en venster förgrening, skilda genom en
enda rad af öar, funnos här tre till sex, skilda från hvarandra
genom sträckor af långa, skogrika öar, som med ändarna sköto
framom hvarandra. Då floden här hade en sådan bredd, var
det naturligt att här ej kunde finnas några katarakter. Färdig
att förtvifla, utpekade jag för folket en af kanalerna mellan öarna
och sade att Allah hade sändt oss medel till räddning. Mot
solnedgången höllo vi ned mot öarna, lupo in i det mörka, omkring
100 yards breda sundet och lade i land efter en timmes rodd,
fastgjorde våra kanoter och beredde oss att bivuakera i skogen på ön.
Följande dag höllo vi oss inne i sundet; men då öarna
stundom lågo på tvären i strömmen, befunno vi oss vid vårt
utträde ur sundet helt plötsligt framför Bemberri och märkte det
först då det var för sent att vända om. Genast, kallades
infödingarna till strid medelst ett förskräckligt trummande och omkring
femton kanoter rusade ut att möta oss. Men sedan vi besegrat
Aruwimi-flottiljen, var detta antal en obetydlighet; vi drefvo bort
vildarna, förföljde dem till deras byar och tvungo dem att söka
sin tillflykt i skogarna. Derpå gafs befallning att hvar och en
skulle förse sig med bananer och maniok. Sedan detta skett,
gingo vi åter om bord. Innan vi kunde finna en annan passage
mellan öarna, blefvo vi likväl upptäckta från andra byar, och
strax gjordes ett förskräckligt väsen på trummorna, hvilket eggade
till och med fiskargossar att på oss öfva sina bragder. Dessa
läto vi fritt uttömma allt det raseri hvaraf de voro mäktiga,
undantagandes att kasta sina spjut. Så snart de gjorde min af
att slunga dessa vapen sattes våra långa åror i rörelse med en
eftertrycklighet som befans tillräcklig att drifva dem bort. De
följde oss tre eller fyra mil samt uppgåfvo då och då ett klagande
tjut, som vi af det ofta upprepade ordet "kött" kunde förstå
utgjorde uttrycket af deras ledsnad öfver att de icke förmådde
åtkomma "köttet", som så hastigt flydde undan dem.
Slutligen upptäckte vi ett sund mellan en rad öar och foro
glada in deri, medan våra små plågoandar vände om och läto
oss fortsätta vår färd. Från Bemberri vexlade den stora flodens
lopp mellan nordvest till nord, half nord, nord-nordvest, nord
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
