Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sjuttonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
blifva slutpunkten för min förbindelse med dem. Då jag
återvände till skeppet, fann jag dem ännu sorgsnare än då jag hade
lemnat dem. Jag frågade efter skälet.
"Ni kommer ju nu att återvända till Ulyah (Europa)."
"Hvarför det?"
"Åh, vi se väl att ni har mött era vänner, och vi ha alla
dessa dagar känt att ni inom kort kommer att lemna oss?"
"Hvem har sagt er det?" frågade jag, småleende öfver den
bitterhet som tydligt visade sig i deras" ansigten.
"Våra hjertan, och de äro mycket tunga."
"Åh! Skulle det glädja er, om jag följde er till Zanzibar?"
"Hur kan ni fråga det, herre? Är ni ej vår far?"
"Nå väl, det tar lång tid att lära er lita på er fars löfte.
Jag har sagt er om och om igen att ingenting skall förmå mig
att bryta mitt löfte till er, att jag skall föra er hem. I hafven
varit trogna mot mig, och jag skall vara trogen mot er. Om
vi ej kunna få ett fartyg som kan öfverföra oss, skall jag
tillryggalägga hela afståndet till fots med er tills jag kan visa er
för era vänner på Zanzibar."
"Nu äro vi glada och tacksamma, herre."
Jag såg inga sorgsna ansigten efter denna dag, och kapten
Dyer och hans officerare märkte äfven huru folket efter allt utseende
förbättrades och blefvo vid bättre mod efter detta ögonblick.
Den 6 November var hennes majestäts skepp Industry
utrustadt och färdigt att afgå till Zanzibar. Intill sista
ögonblicket var den utmärkte befälhafvaren lika vänlig och Actives
blåjackor helsade oss hjertligt, då vi styrde ut från Simons vik.
Den 12 lade sig Industry för ankar i Natals hamn för att taga
in kol och till den 14 rönte vi af pressens män i Natal och
af stadens borgmästare d’Urban en uppmärksamhet och vänlighet
som ytterligare ökade våra angenäma minnen från vår vistelse i
syd-Afrikas blomstrande och framåtskridande stater.
Fjorton dagar senare hade vi Zanzibars palmbeväxta ö i
sigte, och mot aftonen styrde vi rakt på hamnen.
Då jag såg på wangwanaerna och märkte den glädje som
nu uppfylde alla, kände jag mig mer än tillfredsstäld öfver att
jag uppoffrat flere månader för att följa dem hem. De sjuka
hade, med undantag af en, alla tillfrisknat och sågo så krya
ut, att ingen, som icke med bestämdhet visste det, kunde hafva
trott dem vara samma lefvande skelett som stapplat omkring
på gatorna i Boma.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
