- Project Runeberg -  Den starkare
Author: August Strindberg - Tema: Drama, Theater Plays
Den starkare | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Den starkare

En Scen av August Strindberg


Förord till den elektroniska utgåvan

Elektronisk utgåva av Jens Persson.

Förlaga:

Nio enaktare 1888-1892 / [August Strindberg] ; redigerad och kommenterad av Gunnar Ollén (Stockholm : A&W, 1984 (tr. 1985))


Personer

Fru X; skådespelerska, gift
Mlle Y; skådespelerska, ogift

Sceneri.

Ett hörn av ett damkafé; två små järnbord, en röd schaggsoffa och några stolar.

Fru X inträder vinterklädd i hatt och kappa med en fin japansk korg på armen.

Mlle Y sitter framför en halvdrucken ölbutelj och läser en illustrerad tidning, vilken hon sedan utbyter mot andra.

FRU X

God dag Amelie, lilla! Du sitter här så ensam på julafton, som en stackars ungkarl.

Mlle Y tittar opp från tidningen, nickar, och fortsätter att läsa.

FRU X

Vet du det gör mig riktigt ont att se dig; ensam, ensam på ett kafé och på själva julafton. Det gör mig ont som när jag i Paris såg ett brudfölje inne på en restaurang, och bruden satt och läste en skämttidning medan brudgummen spelade biljard med vittnena. Huh! tänkte jag, med en sådan början, vilken fortsättning och vilket slut!

Han spelte biljard på bröllopsafton! -- Och hon läste en skämttidning menar du! Nå det är inte alldeles detsamma!

Oppasserskan in, ställer en kopp chokolad framför fru X, och går ut.

FRU X

Vet du vad Amelie! Nu tror jag du hade gjort bättre i att behålla honom! Minns du att jag var den första som sa dig: förlåt honom! Kommer du ihåg det! -- Du kunde ha varit gift nu och haft ett hem; minns du förra julen, hur lycklig du kände dig då du var ute hos din fästmans föräldrar på landet; hur du prisade hemmets lycka och riktigt längtade från teatern! -- Ja kära Amelie, hemmet är det bästa -- näst teatern -- och ungarna ser du -- ja det där förstår du inte! --

Mlle Y föraktfull min.

FRU X

dricker några skedar ur koppen;öppnar sedan korgen och visar jul klapparna.

Här skall du se vad jag köpt åt mina grisar -- --

Tar upp en docka

Ser du på den! Den skall Lisa ha! Ser du att hon kan rulla med ögonen och vrida på halsen! Va! -- Och här är Mojes korkpistol --

laddar och skjuter mot Mlle Y.

Mlle Y gör en gest av fasa.

FRU X

Blev du rädd? Trodde du att jag ville skjuta dig? Va? -- Min själ tror jag inte du tänkte det! Om du skulle vilja skjuta min, förvånade mig mindre efter som jag gått i vägen för dig -- och det vet jag du aldrig kan glömma -- fastän jag var alldeles oskyldig. Du tror ännu att jag intrigerade bort dig från Stora Teatern, men det gjorde jag inte! Jag gjorde det inte fastän du tror det! -- Ja, det är detsamma att jag säger det, för du tror ändå att det var jag!

Tar fram ett par broderade tofflor.

Och de här ska min gubbe ha! Med tulpaner på som jag själv broderat -- jag avskyr tulpaner förstås, men han ska ha tulpaner till allting.

Mlle Y ser upp från bladet ironiskt och nyfiket.

FRU X

träder en hand i var toffel.

Ser du så små fötter Bob har; va! Och du skulle se sådan elegant gång! Du har aldrig sett honom i tofflor du!

Mlle Y skrattar högt.

Titta ska du se!

Hon låter tofflorna gå på bordet.

Mlle Y skrattar högt.

FRU X

Och så när han är ond ser du, så stampar han med foten så här: "Va! de förbannade pigorna som aldrig kan lära sig att koka kaffe! Häu! Nu har de kretinerna inte klippt lampveken ordentligt!"

Och så är det golvdrag, och så fryser han om fötterna: "husch, vad det är kallt, och de förhärdade idioterna som inte kan hålla eld i kamin!"

Hon gnuggar tofflorna med den enas sula mot den andras ovanläder.

Mlle Y gapskrattar.

FRU X

Och så kommer han hem och ska leta efter sina tofflor, som Mari ställt under chiffonjén… åh men det är synd att sitta och göra narr av sin gubbe på det där sättet. Han är snäll i alla fall, och det är en liten bra man -- och du skulle ha haft en sån man du, Amelie! Vad skrattar du åt! Va! Va! -- Och så vet jag ser du att han är mig trogen; ja det vet jag! För det har han talt om själv… vad flinar du åt! -- att när jag var på turné i Norge så kom den där otäcka Frédérique och ville förföra honom -- kan du tänka dig så infamt!

Paus.

Men jag skulle ha rivit ögonen ur huvudet på henne, jag, om hon kommit sta när jag var hemma!

Paus

Det var lyckligt att Bob talte om det själv, så det inte kom fram skvallervägen!

Paus

Men Frédérique var inte den enda må du tro! Jag vet inte, men fruntimmerna äro alldeles galna efter min man. De måtte tro att han har något att säga över teaterns engagemanger, därför att han är i departementet! -- Kanske du också har varit och slagit efter honom! -- Jag trodde dig inte mer än jämnt -- men nu vet jag att han inte brydde sig om dig, och att du tycktes bära något agg till honom föreföll det mig alltid!

Paus

De betraktar varandra förläget

FRU X

Kom hem till oss i afton Amelie, i alla fall, och visa att du inte är ond på oss, inte ond på mig, i alla fall! Jag vet inte, men jag tycker det är så obehagligt att vara ovän med dig särskilt. Kanske det är därför att jag gick dig i vägen den gången

rallentando

eller -- jag vet inte alls -- varför egentligen!

Paus.

Mlle Y fixerar fru X nyfiket.

FRU X

tankfull.

Det var så underligt med vår bekantskap -- när jag såg dig första gången var jag rädd för dig, så rädd att jag inte vågade släppa dig ur sikte; utan hur jag kom och gick befann jag mig alltid i din närhet -- jag vågade inte vara din ovän, därför blev jag din vän. Men det rådde alltid en disharmoni när du kom hem till oss, för att jag såg att min man inte kunde lida dig -- och då kände jag det snett som när kläder sitta illa -- och jag gjorde allt för att få honom att visa sig vänlig mot dig, men utan att lyckas -- förr än du gick och förlovade dig! Då slog det upp en häftig vänskap så att det såg ut ett ögonblick som om ni nu först vågade visa era verkliga känslor då du var i säkerhet -- och så -- hur var det sen! -- jag blev inte svartsjuk -- så underligt -- Och jag minns på dopet då du stod fadder, att jag nödgade honom att kyssa dig -- det gjorde han, men du blev så förvirrad -- det vill säga det märkte jag inte då -- tänkte inte på det sedan heller har inte tänkt på det förrän nu!

Reser sig häftigt

Varför tiger du? Du har inte sagt ett ord på hela tiden utan bara låtit mig sitta och tala! Du har suttit med ögonen och nystat ur mig alla dessa tankar som lågo där som råsilke i sin kokong -- tankar misstankar kanske -- låt mig se -- Varför slog du upp förlovningen? Varför kom du aldrig mer i vårt hus efter den betan? Varför vill du inte koma till oss i afton?

Mlle Y gör min av att vilja tala.

FRU X

Tyst! Du behöver inte säga något för nu fattar jag allt själv! Det var därför och därför och därför! -- Jaha! Nu stämmer alla räkningarna! Så är det! -- Fy, jag vill inte sitta vid samma bord som du!

Flyttar dina saker till det Andra bordet.

Det var därför jag skulle brodera tulpaner, som jag hatar, på hans tofflor därför att du tycker om tulpaner; det var därför

kastar tofflorna på golvet

vi skulle bo vid Mälaren om sommaren därför att du inte kunde lida Saltsjön; det var därför min gosse skulle heta Mauritz, därför att din far hette så, det var därför jag skulle bära dina färger, läsa dina författare, äta dina favoriträtter, dricka dina drycker -- din chokolad till exempel; det var därför -- åh min Gud -- det är rysligt när jag tänker på det, det är rysligt! allt, allt, kom från dig till mig, till och med dina passioner -- Din själ kröp in i min som en mask i äpplet, åt och åt, grävde och grävde tills det bara var skalet kvar med lite svart mjöl! Jag ville fly dig, men jag kunde inte; du låg som ormen med dina svarta ögon och förtrollade mig -- jag kände hur vingarne lyftes endast för att draga ner mig; jag låg i vattnet med hopbundna fötter och ju starkare jag tog simtagen med händerna dess djupare arbetade jag mig ner, ner, tills jag sjönk till botten där du låg som en jättekrabba för att gripa mig i dina klor -- och nu ligger jag där.

Fy vad jag hatar dig, hatar dig, hatar dig! Men du, du bara sitter och tiger, lugn, likgiltig, likgiltig om det är ny eller nedan, jul eller nyår, om andra äro lyckliga eller olyckliga, utan förmåga att hata eller älska, orörliga som en stork vid ett råtthål! -- du kunde inte förfölja det, men du kunde vänta ut det! Här sitter du inne i ditt hörn -- vet du att det kallas efter dig för råttfällan -- och läser dina tidningar för att se efter om det går någon illa, om någon råkar i misär, om någon får avsked från teatern; här sitter du och passar ut dina offer, räknar ut dina chanser som en lots sitt skeppsbrott, tar emot dina tributer!

Stackars Amelie! Vet du att det gör mig ont likafullt om dig därför att jag vet att du är olycklig, olycklig som en sårad och elak därför att du är sårad! -- jag kan inte vara ond på dig fastän jag ville det -- ty du är ändock den lille -- ja, det där med Bob det bryr jag mig inte om! -- vad gör det mig egentligen! -- Och om du lärt mig dricka chokolad eller någon annan lärt mig det, kan komma på ett ut! --

Dricker en sked ur koppen.

Snusförnuftigt.

Chokolad är mycket hälsosamt för övrigt! Och om jag lärt kläda mig av dig -- så tant mieux -- det har bara fästat min man ändå starkare vid mig --  och där förlorade du när jag vann -- ja, att döma av vissa tecken så tror jag du förlorat honom redan! -- Men det var nog din mening att jag skulle gå min väg -- som du gjorde, och som du nu sitter och ångrar -- men ser du det gör jag inte! -- Vi ska inte vara småaktiga, ser du ! Och varför skulle jag bara ta det ingen annan vill ha! --

Kanske du, när allt kommer omkring att jag i detta ögonblick verkligen är den starkare -- du fick ju aldrig någonting av mig, men du bara gav ifrån dig -- och nu är det med mig som med tjuven -- att när du vaknade så ägde jag vad du saknade!

Hur kom det sig eljest att allt var värdelöst, sterilt i din hand! Inte kunde du behålla någon mans kärlek med dina tulpaner och dina passioner -- som jag kunde; inte förmådde du lära livets konst av dina författare såsom jag lärde; inte fick du någon liten Moje fastän din pappa hette Moje!

Och varför tiger du jämt och ständigt, tiger, tiger? Ja, jag trodde det var styrka; men det var kanske bara det att du inte hade något att säga! därför att du inte kunde tänka något!

Reser sig och tar upp tofflorna

Nu går jag hem -- och tar tulpanerna med mig -- dina tulpaner! Du kunde inte lära något av andra, du kunde inte böja dig -- och därför brast du som ett torrt rör -- men det gjorde inte jag!

Tack ska du ha Amelie, För alla dina goda lärdomar; tack för du lärde min man älska! Nu går jag hem och älskar honom!

Går.

Slut.


Innehåll / Table of Contents


Den starkare

Project Runeberg, Fri Dec 14 20:10:13 2012 (aronsson) (diff) (history) (download) Next >>
http://runeberg.org/starkare/

URN:NBN:se-d1998324
Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free