Note: This work was first published in 1968, less than 70 years ago. Contributor Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Svensk natur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
med glatt skinande, vit näver ända ner till roten, vare sig detta
beror av den torra luften som hindrar lavars och mossors
uppkomst eller det härrör av andra orsaker. Så vacker som björken
är norr om Dalälven och särskilt i Dalarne har jag aldrig sett
den förr, vilket ger anledning att gissa det trädet hör hemma
nordpå, i synnerhet som det blir desto svartare och fulare ju
sydligare det råkas i Europa. Men nu träder även aldern fram
ju längre vi stiga uppåt Dalporten; och de mest i ögonen
fallande lövträden bli dessutom videarterna och rönnen.
Emellertid, landet är stort och vägarna långa i Stor-Sverige.
Vi måste därför öka farten sedan vi stigit upp på granitryggen
bortom stationen Born, som är högsta punkten eller 220 meter
över havet, och vi nödgas till och med anlita ännu icke
uppfunna fortskaffningsmedel för att förbi Falun flytta oss på
ångbåten som trafikerar Siljan. Den sjön och Säterdalen äro
provinsen Dalarnes uteslutande tillhörigheter i så måtto att de sakna
sina likar i Sverige. Allt annat vad Dalarne har att bjuda i
landskapsväg kan återfinnas i det övriga Sverige, ifrån tallmon,
fä-bovallen, björkhagen, till fjällen och den djupa granskogen, och
vad Dalälven beträffar är den endast ett företal till de
norrländska som återigen äro Norrlands specialitet.
För att nu stanna vid Siljan, måste vi först taga en negativbild
för att sedan fullborda den med en positiv, då det icke går an
att definiera med idel negationer. Men allra först äro vi
nödsakade renskrapa den gamla bilden av Siljan som vi bära i minnet,
utplåna tradition, hävd och historia, glömma Engelbrekt, Gustav
Vasa och dalkarlarne; förbise daldräkten, Ornässtugan och
kyrk-båtarna med femton par åror, de stadigvarande majstängerna och
så vidare, samt endast betrakta den som ett intressant objekt för
topografen, geologen och naturhistorikern.
Nåväl, Siljan är icke något innanhav som Vänern och Vättern
äro, icke fullsållad med öar som Mälaren, icke omgiven av sanka
stränder och ett odrägligt lågland som Hjälmaren, av vars storlek
den ändock är; icke heller är den lik Jämtlands Storsjö ehuru
snarast. Siljan är en ganska stor sjö ungefär tre och en halv mil
lång och en mil bred, i det närmaste av Ziirichersjöns format.
Den påminner även turisten rätt mycket om några av de
nordschweiziska sjöarna; och uppsvensken som icke sett någon bergsjö
måste den tilltala som ett stycke natur över de vanliga måtten.
159
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
