- Project Runeberg -  Sociala studier. Försök till belysning af nutidens samhällsutveckling /
6:96

(1905) [MARC] Author: Gustaf F. Steffen
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - X. Samhället, hushållningen och kulturen - 5. Välståndet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

SAMHÄLLET, HUSHÅLLNINGEN OCH KULTUREN 96

de skarpa meningsmotsättningarnas* den tillspetsade sociala
idékampens tid.

Det är en gammal, ännu lifskraftig, på olika sätt
sanktionerad mening, att fattigdomen är ett godt snarare
än ett ondt. Det läres och predikas, att fattigdomen
är en tuktomästare till flit och sparsamhet, en
uppfostrare till sundhet och duglighet och en förberedelse
för själslig fullkomlighet och den högsta lyckan. Det
sanna människovärdet och den sanna lyckan äro
oafhängiga af fattigdom och rikedom, säger man.

Denna, i regel religiöst grundade uppfattning är,
särskildt hos de förmögna klasserna, mycket allmänt
sammanlänkad med den socialekonomiska teorien, att
fattigdomen är nyttig, ja oumbärlig för folkhushållningen,
för det ekonomiska framsteget och för kulturens bestånd
och utveckling. »Utan tjänare ingen kultur», sade för
ett par årtionden sedan en ryktbar tysk historieskrifvare.
I antiken hette det: »utan slafvar ingen kultur».

En annan, inom de högre samhällslagren synnerligt
populär teori förklarar, att all fattigdom är själfförvållad,
att den är ett rättvist och nödvändigt straff för dålighet
och ondska eller oföretagsamhet, lättja och slösaktighet.
Alla som vilja, och ej äro onormalt klent begåfvade,
kunna höja sig ur fattigdomen. Vägen till rikedom
ståt-öppen för en hvar, som har den rätta dugligheten.
Fattigdomen kan dock aldrig försvinna, ty det skall alltid
finnas ekonomiskt undermåliga människor — tillägger man.

Slutsatsen blir den, att det icke finnes något
mycket djupt behof eller någon mycket vidtgående
möjlighet af en förändring uti de civiliserade samhällenas
inre söndring mellan fattiga och rika, samt att denna
företeelse, liksom hushållningens utvecklingsgrad och det
ekonomiska samhällslifvets organisation, i grunden är af

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 21:49:04 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/steffsoc/0607.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free