Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Minnen från en färd till Uknadalen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
66
Orden lydde: »Kaffet a serveradt». Jag tror mig ej
behöfvaförsäkra, det jag genast uppfattade betydelsen af dessa ord och
jämväl ögonblickligen efterkom den maning, som i dem låg
uttalad. Under förtärandet af dekokten på den arabiska bönan
med bl. a. äfven småbröd och spirituel konversation fingo vi
snart nog resans närmaste mål i sikte: Wester-vik låg framför
oss, belyst af den sjunkande solens ännu varma strålar. Det
finnes väl få sjöstäder i Sverge med ett vackrare inlopp än
Westeryik. Segelleden går fram emellan löfklädda holmar, på
hvilka här och där en landtlig stuga tyckes liksom hälsa sitt
välkommen åt främlingen. Ett litet stycke öster om staden
ligger det betydande godset Gräntzö, hvars hardt när slottslika
corps de logis otvifvelaktigt måste tilldraga sig hvarje resandes
uppmärksamhet, omgifvet, som det är, af den allra yppigaste
vegetation. Rakt västerut härifrån ser man den lilla trema
staden terassformigt utbredd. I den högst belägna delen af den
samma presentera sig dess monumentala byggnader:
järnvägsstationen, lasarettet och det vackra lärovärkshuset; den åldriga
kyrkan däremot har hvarken ett läge, som tilltalar, eller något
imponerande yttre. — Till detta framåtgående samhälle
an-kommo vi omkring kl. 7 på aftonen efter en lyckad och i allo
angenäm färd. Sedan vi därstädes ombestyrt hvar och en sina
ärenden och uppdrag, samlades vi till gemensam supé på den
för alla, som besökt Westervik, tvifvelsutan välbekanta »Annas
källare.» Att maten på denna restaurant brukar vara god, är
en erfarenhet, som jag gjort sedan lång tid tillbaka, och att
mina reskamrater också funno den ypperlig, det var jag under
loppet af denna afton i tillfälle att erfara på det mest otvetydiga
sätt. Men det var dock icke detta, som beredde oss den största
förnöjelsen, ty orsaken till denna kom från ett helt annat håll
än köksdepartementet. Saken var följande: I en berså nära
den, där vi befunno oss, firades under samma kväll en årsfest
af något skyttegille från orten. Klart är, att en massa tal gingo
af stapeln på grund af »dagens betydelse», som det ju så vackert
brukar heta. Bland alla dem, som därvid uppträdde, fäste vi
oss ovilkorligen vid en, hvars make såsom talare jag ännu aldrig
hört och förmodligen ej heller någonsin kommer att få höra.
Hans tema var oföränderligen det samma: visserligen uppträdde
han vid en småländsk skyttefest, men detta hindrade honom
ej att gång efter annan på sitt sjungande landsmål föreslå skålar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
