Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En färd till Kålåsens lappkapell, Anjeskutan och Stiklestad.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
folk har icke rättighet att behålla jorden för egen räkning och
jaga ett yngre släkte ut i hafvet eller upp i luften. Men
kristlig samhällsmoral (riddaremoral) ålägger särskilda förpliktelser
mot dem, hvilka naturen unnat en mindre kraft att skaffa sig
rätt. Dock må man ju icke låta filantropin bli sentimentalitet.
Vid tal om, hur mycket vi äro skyldiga lapparna, skall man
icke heller glömma, att de rättigheter, de åtnjuta från svenska
statens sida, icke motsvaras af några skyldigheter. De göra
icke krigstjenst och betala icke skatt, hvarken till stat eller
kyrka; och dock erhålla de af staten samma skydd och af
kyrkan samma vård, som deras civiliserade grannar i
nordanlanden. Ett undantag från deras skattefrihet eger visserligen
rum beträffande de vidsträckta renbeten, som staten tid efter
annan köper in för deras räkning, och för hvilkas begagnande
de betala ett högst obetydligt arrende.
Märkvärdigt är det emellertid och vemodigt att tänka på,
huru dessa oförargliga hyperboreer, trots det att de icke äro
utsatta för något förtryck, oupphörligt minskas till antalet, och
att de om ett eller annat århundrade antagligen äro blott ett
minne. Annars tyckes det ju finnas plats nog för dem inom
Sveriges gränser: renarna, och med dem deras egare, trifvas
icke i andra trakter än sådana, som ligga så nordligt och så
högt öfver hafvet, att inga civiliserade människor där vilja slå
ned sina bopålar. Icke heller är det lätt att uppvisa några
nationalskulder, vare sig närvarande eller förflutna, af sådan
beskaffenhet, att undergångens dom därför skulle påskyndas af
en hämnande rättfärdighet. Men »allt kött är hö», det ena
folket efter det andra torkar bort såsom gräs, den ena gången
lapparna, den andra gången vårt eget folk.
Men låtom oss skynda upp till skådetornet, som Huså
bruks egare välvilligt upprest ett stycke ofvanför Kålåsens
kapell, och i lugn taga en öfverblick öfver en äkta
Jämtlandsnatur! Jag tvekar icke att säga, att utsikten från Kålåsen var
den skönaste jag sett i Jämtland. Den riksbekanta utsikten
från Frösön är nog vidsträcktare och mer mångartad och
därför, såsom karta betraktad, af större värde. Såsom tafla däremot
eller från estetisk synpunkt är vyn från Kålåsen att föredraga,
såsom varande mer enhetlig eller koncentrerad. Strax nedanom
sig har man kapellet på sin väl valda grönskande kulle, för
tillfället omgifvet af vimlande, brokiga människoskaror. Där
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
