Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sulitälma.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
omkring 1 1/2 timme. Den del af eggen, som vi tillryggalagt,
antager jag med någorlunda visshet utgöra ett stycke af
om-5—6,000 fots längd. Vi bröto genast upp, togo nedvägen litet
nordligt, då uren på denna sida syntes ligga mera fast och
kommo så till de stora snöfälten, hvarest det bar gladeligen
utför, och efter en timmes springande och rutschande uppnådde
vi kl. 9,30 vår gamla hviloplats vid toppens fot. Genom
rutschningen vunno vi naturligtvis en hel del tid; men som
snöfälten äro mycket branta och öfversållade med stenar, bör man
använda stor försiktighet och särskildt akta sig för att gå denna
väg med damer, som icke äro ytterst fjällvana. Efter en half
timmes hvila fortsatte vi återfärden. Kl. 12,15 hade vi
allaredan Hankabakken bakom oss, trefvade oss i mörkret genom
skogen till Sandnäs, hvarest vi gingo ombord på båten och
nådde Fagerlid kl. 1. Turen hade tagit 13 1/2 timme, men
med rask gång torde man nog, såvida dimma icke hindrar,
kunna göra den på 12 timmar. Damer behöfva något längre tid.
Äfven om det var en missräkning för oss att vi icke
lyckades komma upp på Stortoppen, måste jag dock räkna denna
bestigning till de intressantaste jag företagit; ja, med hänseende
till växlande utsikt var det kanske den allra främsta. Petter
Sörensen kan icke tillräckligt rekommenderas såsom en
samvetsgrann och väl lokaliserad vägvisare och hygglig kamrat.
Att han icke vill inlåta sig på vågstycken, förklenar honom icke
på minsta sätt. Det är någonting, som är honom likasom alla
nordländingar medfödt med hänseende till turistsporten. Hans
broder Ole är också en ganska bra förare, men icke så
hemmastadd som Petter och icke heller så försiktig som han. För
vana fjällvandrare är det föröfrigt, såsom framgår af
ofvanstående, icke nödvändigt att ha förare till Vardetoppen, blott
man får några orienterande upplysningar. Emellertid är det
naturligtvis angenämast att ha en i trakten hemmastadd karl
med sig, som kan visa den bekvämaste vägen och tillhandagå
med upplysningar öfver de olika detaljerna i utsikten.
Bestigningen af Vardetoppen på den väg vi här beskrifvit är
hvarken farlig eller särdeles besvärlig och kan med lätthet utföras
af något fjällvana damer. På glacier behöfver man icke sätta
sin fot, om man icke har lust.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
