Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sulitälma.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tydligt på bilden. Från detta ställe stiger eggen brant upp till
den närbelägna toppen.
Innan vi återvände, måste vi dock bygga en varde, som
kunde påminna våra efterföljare om denna första färd öfver
Sulitälmaeggen. På närmaste lilla topp restes också en sådan
omkring ett par alnar hög, och vi hade sedermera nästa år
nöjet att återse den orörd af vinterns stormar. Den synes utan
svårighet från Vardetoppen och äfven från Rapisvari och
Lommijaure. Inuti densamma lades våra visitkort, några mynt och
en kort beskrifning Öfver färden, inneslutna i en näsduk. Vi
våga anhålla att våra möjligen blifvande efterföljare låta dessa
föremål ligga kvar på platsen.
Jag kallade nyss vår färd för den första, och därtill tror
jag mig ega rätt. På intet ställe af eggen upptäcktes något
tecken till, att människor varit där förut, och ej heller syntes
någon varde på Stortoppen. Alla upplysningar jag lyckats
inhemta af i trakten lokaliseradt folk gå ut på, att ingen förut
varit bortom Vardetoppen. Här stannade Rabeau och de
andra Petter visat vägen, och Petter är väl den, som känner
trakten bäst. Landshöfding Widmark, som, efter hvad folket på
Skjönstudal berättade, skulle hafva varit däruppe, har, enligt
hvad han meddelat mig, icke varit på Stortoppen och lektor
Elowson antager, såsom förut nämnts, att den är
obestiglig1). Såväl Elowson, hvilken 1868 besteg norra Sulitälma, som
Widmark, anse Stortoppen för den högsta punkten inom hela
Sulitälmapartiet. Detta förekom jämväl oss sannolikast. Helt
visst öfverstiger den 6,000 fot. Såvidt vi kunde bedöma,
bygdes vår varde omkring 250 fot öfver Vardetoppen och omkring
300 fot under Stortoppen.
Det var bistert kallt här uppe, och så snart varden efter
mycket och besvärligt arbete blifvit färdig, anträddes återtåget.
Under uppvägen hade jag på de trassligaste ställena ritat stora
kritkors. Dessa gjorde nu mycken nytta, då det gälde att hitta
rätta vägen, och utan vidare äfventyr voro vi kl. 8,30 åter på
Vardetoppen. Här funno vi Petter sittande helt förfrusen
bakom varden i lä för den bitande nordanvinden. Han var vid
mycket dåligt humör på grund af vår långa frånvaro. Vår
efter hans mening så halsbrytande tur hade nämligen räckt
1) Det lär likväl sommaren 1888 lyckats förf. att bestiga denna topp.
Red.
Sv. Turistföreningens Årsskrift 1890. 8
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
