Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lif i jagten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vi skulle vänta litet, tills vi fick höra hvaråt det bar iväg.
Då kom björnen åt oss, à så stod vi stilla på åsen, der vi
voro. Han kom i långkutt (långa språng), så snön yrde om
honom och sprang förbi oss. Jag tänkte fanjunkaren skulle
skjuta, men det blef ingen smäll à. Så bar det af utför åsen,
då sköt ig (jag) à då small det för fanjunkaren, först det
ena skottet och så det andra, och då vardt hundarna så arga,
att de satte på björnen, så håren rök om honom. Han vardt
då arg och rårna så det gråna i örona, à så började han jaga
efter »Rulle», men då vardt »Träff» ändå argare à högg sej
fast i baken, à då måtte björn ge tafft (tappt) och lunka af
ner åt sjön till. När så björn gått, gick jag bakom några stora
stenar och skulle la’ (ladda), à då kom fanjunkarn à sa (sade),
att den ena patron hans satt fast i pipa. Han stod och slog
med knifven på stiften, men det gick inte. Så sa ja skjut
med den andra pipan! Nej, sa han, hit med laddstaken din,
à så rände han ner den, så den blef sittande fast. Ja, nu
är det täfft (tätt i båda ändarna), och så vart han »uvones»
(rådlös). Jag tog då studsaren och fresta med min knif och
så lerka jag ut patronen, à så höll jag i bössa, à så drog
han i laddstaken, men det var slut, han satt der som skulle
han suttit i berg. Då måtte jag tälga en torrfur qvist och
drifva in, à så fick vi då ut laddstaken. Då vi så fått
bössorna i ordning, sprang vi efter, men då voro björn och
hundar långt bort. Vi följde nu slaget och sågo blod här
och der i snön. Då sa fanjunkarn: det är nog efter mina
kulor, för jag hade så bra korn, à så sprang vi igen. Nu
bar det af med björnen ner åt Qvällsbergsdalen, ja, ni vet;
och då tog vi gent, så när vi hann fram, var björnen redan
ute på den smala myren. Då klämde vi på honom igen med
alla skotten, men då skulle ni sett hvilken en! Han vände
tvärt om och skrek, så jag vardt half rädd, och kom ackurat
rakt på oss. Vi tog på »kuten» (sprungo) allt hvad vi orkade
uppåt berget, och der tappade jag bort fanjunkaren. Så bar
det af öster ut med björn och hundar. Då vände jag om,
tog fatt slagen och hann fanjunkaren ner i bergsidan, der
han stod på en hög sten och »lydde» (lyssnade) efter hundarna,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
