Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En sommarvandring 1890
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vanligtvis vid hafsstranden. En dag vandrade vi ut till Fridhem.
Allt är där orördt sedan »prinsessans» tid. Vi kunde ej nog
förvåna oss öfver den enkelhet, som rådde i den furstliga boningen, men vi visste ju, att hennes öfverflöd hittade väg till
de fattigas boningar. Ja, hade »prinsessan» lefvat i medeltiden,
så hade nog i Visby funnits ett S:t Eugenia, liksom det nu
finnes en S:t Karin. Men om ock hennes namn icke är fäst
vid någon tempelbyggnad, så skall det förvisso länge lefva i
tacksamma hjärtan.
Naturligtvis voro vi också uppe på Högklint och nere i
Getsvältan. Vi letade oss äfven lyckligt fram till Röfvar Liljas
håla nere vid hafvet. Vi hoppas, att Turistföreningens ombud
i Visby genom någon anslagstafla numera befriat turister från det
tidsödande besväret att på egen hand bland de många gångstigarna leta sig fram till hålan. Hade vi ej upptäckt de i
Bergmans »Gotländska skildringar och minnen» omtalade röda
och svarta stenarna i hafsbrynet, så hade vi nog alltid stannat
i ovisshet om, huruvida vi varit i Röfvar Liljas håla eller ej,
då det finnes många hålor vid hafsstranden.
Den 25 juni snörde vi våra ränslar och vände Visby
ryggen för att vandra till Klintehamn. Första dagen skulle
vi hinna till Krokstädes gästgifvaregård, som enligt en vidtberest fotografs uppgift skulle ligga 3/4 mil från Visby. I
likhet med så många andra turister hade vi kommit ut ett par
timmar senare än vi ämnat, och följden var, att det först var
vid 10-tiden på aftonen, som vi hade gått vår 3/4 mil och började att söka efter vår gästgifvaregård – men ingen skylt syntes till, och en skollärarinna, hos hvilken vi hvilade, upplyste
oss om, att gästgifvaregården låg – 1 3/4 mil från Visby. Vi
hade sålunda ännu 1 mil att gå. På vår fråga, om det kunde
vara farligt att gå ute så sent, svarade oss lärarinnan, att hon
aldrig hört talas om röfvare på Gotlands landsvägar, »och dess-
utom», tillade hon, »skall ju den, som skall taga eder hafva en
stor vurst till sitt förfogande». Vi fortsatte sålunda trösteligen
vår vandring. Det var svalt och skönt att gå, och inga tröttsamma backar funnos.
Vid 1-tiden antogo vi, att vi borde vara vid Krokstäde.
Nu var det ingen annan råd än att knacka på vid första byggning, hvars yttre kunde låta oss antaga, att det möjligen kunde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
