Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En sommartur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
fönstret, på klädpaltorna, smorlädersstöflarna o.s.v. Det här
var nästan hemskare än spökhistorierna. Men då vi vid en
plötslig vändning få sikte på hvarandras anleten, som äro af
afgjordt supranormal längd, – då är det oss omöjligt att stå
mulna längre, »själarnes sympati» är alltför påtaglig, och vi
brista båda ut i hjärtligt skratt. Inom två minuter voro vi
båda i säng, insvepta i våra plaider, ljusen blåstes ut, osade talg,
som vi nu tyckte luktade relatift godt, hvarpå vi försökte somna.
Men nej, tvärt igenom timmerväggen höra vi en lång, lång
stund en liflig konservation, då och då interfolierad med klingande skrattsalfvor. Det är märkvärdigt, hvad flickor ha mycket att snattr … jag menar samspråka om på kvällarne,
sedan de krupit till kojs. Det måtte visst vara ett internationelt mode.
Småningom blir det tyst och stilla, och impressarion och
jag hålla just på att försjunka i ljuflig slummer, då oj-oooooooo-
iiiiiii-å-å å-å-oj-oj-oj-o-o-hjelp-hjelp-hj-eeeeee-lp!!
På papper kan ej beskrifvas det gräsliga tjut genom alla
skalor och tonarter, hvaraf vi väcktes, och som kom oss eller
åtminstone S. att inom bråkdelen af en sekund vara ur bädden.
Hans hår stod på ända – det gör det för resten alltid – och
med ett språng var han vid dörren, men i samma ögonblick
höra vi genom skriket skrikas ännu högre det enda ordet
En Råtta!!!
Jaså … hm … ingenting annat! Fullkomligt lugnade och
ointresserade trefvade vi oss tillbaka i vår bädd, hvarefter jag
lättade mitt hjärta med en högljudd indignerad moralpredikan
mot de unga damerna, att de kunde hålla ett så nedrigt oväsen
midt i natten, och det för en sådan struntsak; jag sade, jag
skulle sannerligen stämma dem allihop för djurplågeri, ty den
stackars råttan var säkert halfdöd af skräck öfver ett sån’t
oljud. – Men mina ord besvarades blott med gråt och harmsna
utrop öfver min hjärtlöshet, och att jag i stället borde hysa
medömkan med dem och trösta dem.
Det gjorde jag ej, men teg. Det värsta var, att jag ej alls
var sömnig; men så fick jag förströelse af att ligga och lyssna
på en intressant diskussion inne i flickornas rum öfver ämnet, hvem af dem skulle ligga vid ytterkanten af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
