Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Från Piteå till Bodö af Odal Ottelin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
slöto att fortsätta vår färd. Nu gick det också betydligt lättare
att komma fram öfver sjön, och snart stego vi i land på
mår-kan, som ligger mellan Rappen och Tjäggelvas. Den är endast
5 km. lång, men rätt besvärlig. Nu var vägen emellertid
spångad på de svåraste ställena och föreföll vida lättare, än jag
efter beskrifning hade väntat. Framkomna till stranden af
Tjäggelvas, hade vi framför oss en synnerligen vacker tafla.
Emot fonden af väldiga snöfjäll aftecknade sig i kvällsdunklet
det hufformiga, skogklädda Kebnevare och Raman med de
kala, tvärhuggna branterna. Sedan vi en stund beundrat den
hänförande utsikten, började våra förare ropa på båt —
Kebne-luokte nybygge låg nämligen på stranden midt emot — och
snart nog kom husmodem på stället för att hämta oss. Om
en liten stund sutto vi i Kebne-Lasses kåta och värmde oss
vid den fladdrande brasan. Logi fingo vi i den lilla, men
snygga stuga, han uppfört vid stranden, och så kröpo vi till
kojs, glada att vara under tak och i hopp, att nästa dag skulle
bjuda på lugnväder. Men det hoppet kom alldeles på skam,
ty när morgonen grydde, tjöt stormen lika obevekligt och
lap-pame sade, att inte var det värdt att den dagen våga sig ut
på Tjäggelvas. För att åtminstone få en föreställning om den
vackra trakten kring sjön, bestego vi på förmiddagen
Kebne-vare. Blåsten var mycket stark, och vi hade svårt att
uppehålla oss en stund uppe på toppen. Men hvilken utsikt! I
full storm, men glittrande i det klaraste solsken, svallade hvita
vågor på Rappen och Tjäggelvas, och som en blänkande strimma
smög sig Pite älf hän mellan bergåsarna, men öfver fjällen i norr
och väster hängde tunga moln, som endast några ögonblick
skingrade sig, för att låta djärfva toppar och vida snöfält lysa fram. —
När vi stego ner från berget, var det med den aningen, att vi nu
sett, hvad vi skulle få se af Tjäggelvas. Och så vardt det. Ty
följande dag var motvinden lika svår, och någon rodd uppför sjön
var ej att tänka på. Då vi väntat till middag och stormen
ej-tycktes bedarra, funno vi klokast att begagna oss af medvinden
och resa tillbaka. Vi öfvernattade i Löfnäs och fortsatte
morgonen därpå till Rebakudden Men att härifrån komma vidare
på den upprörda Homafvan var alldeles omöjligt, och det
återstod blott att tåligt vänta och hoppas att nästa dag kunna resa
till Jäkkvik, för att därifrån på fjällstuguleden vandra öfver
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
