Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
190
Den våldsammaste, mest brutala af alla dessa
färgkontraster, som äro för Sandön så egendomliga, möter oss på
randdynens innersida, där läsluttningen brant stupar in i den friska
skogen, här och där genomsatt af halföfversandade träd och
högre upp mot dynkrönet klädd med ännu grönskande talltoppar.
Framme vid fyrarna har man genom dyrbara
flygsands-planteringar sökt hindra dynens rörelse. Den trotsade länge
all möda och skred för hvarje år ett litet stycke längre inåt,
så att man måste flytta ett och annat af uthusen och gräfva
en ny brunn i stället för den, som blifvit öfversandad. Nu är
dock den farligaste dynsträckningen tämligen säkert bunden.
Från randdynen söder om fyrarna fortsätta vi färden in
öfver ön. Efter att hafva genomvandrat den på ringa afstånd
från randdynen belägna »Stora löfskogen» komma vi in i de
centrala barrskogarna, urskogsvidder, där människan aldrig
gallrat och rensat, utan trädliken fått falla generation öfver
generation, från den genommurkna, af lafvar nästan dolda
stammen, till den ännu friska furan, som bröts af den sista
vinterstormen. Tallen är här fullkomligt allenarådande; af
granen äger ön ej ett tiotal exemplar. På marken mellan de
högresta, smärta furorna finna vi icke denna mörkgröna, mjuka
matta af skogsmossor, hybeomier, som är så förhärskande i
mellersta Sveriges barrskogar. I dennas ställe breder sig ett
sammanhängande renlafstäcke, i hvilket endast mörka fläckar
af fotshöga ljungbuskar äro inströdda. Ett lätt regn har på
morgonen friskat upp renlafsmattan, och, när nu solljuset faller
skarpt därpå mellan de glest stående grenfattiga träden, lyser
den bländande hvit. Landskapet väcker hågkomster om en
in-landsskog i början af mars, när spårsnön ännu ligger kvar mellan
träd och tufvor.
En i topografien kraftigt framträdande, skogbunden
gammal dyn ligger framför oss. Det är den i det föregående nämnda
Höga åsen. Han drager ej som en rak rygg tvärs öfver ön,
utan löper i täta, skarpa slyngor, mellan hvilka ligga korta,
djupa, i ena änden af dynen slutna dalar. Den ena af de båda
hithörande illustrationerna visar Höga åsens jämförelsevis lång-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
