Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Det egendomliga, välbekanta, vibrerande ljudet från de för
vinden darrande asplöfven ger den första löfskogsförnimmelsen.
— Under de högstammiga ekarnas och asparnas bladverk
utbreder sig ett bestånd af dessa för Sandön egendomliga
hasselträd, som i höstetid gifva jättenötter, och under deras
kro-hvalf står ett halfannan meter högt ormbunktäcke så tätt, att
man formligen får pressa sig fram genom detsamma.
Det är en sydsvensk vegetationsbild, som bjärt sticker af
mot det vintriga barrskogslandskapet utanför ringdynen,
lappmarkernas trista tallskog med renlafsmatta.
Det lider mot kvällen, och skuggorna falla långa i skogen.
Vi vända då kosan mot Tärnuddens fyr på södra stranden.
Färden går öfver ett område, där skogen för något mer än ett
tiotal år tillbaka härjades af en vådeld. De minst skadade
träden ha visserligen skjutit nya skott, och den ljungblandade
renlafsmattan, som totalt förstördes, håller på att åter breda sig
ut öfver det forna brandfältet. Men talrika, kolade, döda
stammar stå ännu upprätt, ofta så genommurkna, ätt de för ett
kraftigt slag störta omkull.
Först en stund efter skymningens inbrott nå vi de
innersta, skogklädda randdynerna. Då och då se vi från deras krön
ett klart, högrödt sken blinka mellan träden. Det är den första
hälsningen från Tärnuddens fyr.
Ändtligen stå vi på den yttersta dynens kala sandrygg.
Under och framför oss ligger fyren nere vid stranden. Icke
ett friskt träd finnes där, ej en saftigt grönskande fläck, utan
blott några grågröna marehalmstufvor. Mellan och kring de
små prydliga husen ligger den rena flygsanden, hvilken af
sommarnattens obestämda, svaga ljus får en blekt hvitgul färg, och
i bakgrunden breder sig hafvets stora lugna yta, som i öster
tonar af mot en mörk natthimmel.
En liten förnöjsam människoskara lefver vid fyrarna uppe
på Bredsands udde. Några hafva bott där flere tiotal år, andra
äro helt nyligen komna dit ut, i ett par fall direkt från
Stockholm. Hos dessa nykomlingar förspörjes dock ingen önskan
att återvända till kulturlifvet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
