Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
393
här!», men vi kunna endast skaka på hufvudet och gå att binda
våra hjärtan vid nya skönheter, som åter måste lämnas. Det
är denna oafbrutna skilsmässa, som ger vår vandring en
underton af vemod och i förening med de ljusa, glada stämningarne
gör våra färdeminnen till en fulltonig sång på hjärtats alla
strängar.
Så ännu ett handslag, ännu ett tack, och den lilla skaran
vandrade uppför backen bakom husen och försvann i granhultet
däruppe. Mor i gården stod kvar på trappan och skuggade med
handen efter oss. Sånt folk, sade hon, hade aldrig förr varit
under hennes tak. Hvad vi måste ha förefallit henne
främmande! Försökte hon kanske nu att föreställa sig vår tillvaros
egendomligheter, liksom vi sträfvat att sätta oss in i hennes?
Nej, men titta bakom er ett slag! Väldiga hvitblixtrande
spetsar börja sticka upp vid synranden; det här blir ståtligt,
när vi väl äro uppe. Men det känns i knävecken. Ol.
Pers-so.v, som trots sitt träben ständigt är den förste, för oss genom
majestätisk granskog och blomsterprunkande björklider upp på
kala fjället, — och efter en sista ansträngning stå vi på dess
topp och se en gigantisk rundmålning i hvitt, blått och silfver
utbreda sig inför våra hissnande blickar.
Hvart ögat vänder sig, böljar horisonten i tusen växlande
former. Där är det branta Orfjället, bortom hvilket de
märkvärdiga grottälfvar flyta, dem vi dock med vår bestämdt
tillmätta vandringstid ej nu hinna besöka, där Jetnam, på livars
topp riksgränsen träffar gränsen mellan Lappland och Jämtland,
där Norra Borgafjällen, som vi skola öfver, och långt i öster
Södra dito med den stupande »hällan» och sjön af samma
namn och där — och där, — ja, hvem kan väl minnas
namnen på alla dessa nya bekantskaper!
Nu räckte oss Ol. Perssox handen till afsked. För
lots-ningen ville han ej ha någon betalning, men det tilläto vi ej,
hur goda vänner vi än blifvit, och så vandrade han ned en
krona rikare än han gick upp.
Nej se drifvor! »Fjällnoviserna» bland oss blefvo särskildt
förtjusta. Så lustigt att stå och krama snöbollar midt i juli,
i värme och solsken!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
