Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
82
peiska idiom, som man får höra därnere ofta så vanställda, att
man har riktig möda att begripa hvad det skall föreställa, —
naturligt nog, då de personer som lärt dem i allmänhet sakna
bildning och språklig underbyggnad. — I Konstantinopel kan man
således endast sucka öfver, att esperanto icke gjort några
eröf-ringar, och beklaga, att turkar och greker, armenier och judar,
slaver och »franker» därnere icke med användande af 1/6 af den
tid och energi, de nu nedlagt på inlärandet af ett språk, som,
i bästa fall, ett ganska litet antal af deras kontrahenter förstår,
lärt sig ett språk, som skulle gjort dem förstådda allesammans
af hvarandra.
Mina erfarenheter från hemresan genom Österrike och
Tyskland kan jag här saklöst förbigå, då jag i des?sa länder
naturligtvis mest använde tyska och rönen i afseende på esperanto
därför äro af ringa värde.
I stället skall jag tillåta mig att anföra några yttranden
af den polske skriftställaren Jozef Waszniewski, som utan att
vara herre öfver andra språk än polska, ryska och esperanto
under loppet af de båda senaste somrarne gjort två besök i
Sverige.
Sitt första besök skildrar han i en tidning på följande sätt:
»Ehuru sedan lång tid kännande liflig sympati för Sverige,
hade jag dock ej funnit tillfälle att på något sätt träda i
förbindelse med detta land; jag saknade bekantskaper där och
kännedom om landets förhållanden. Men så uppträdde espe-
___+„ „„u„u—j. „„u
iaiiUJ”DjJiaivo^ ouui uuv^i-n oin wu muui.viuo
möjligheten för personer i vidt skilda länder att göra
hvarandras bekantskap och dymedelst öppna nya vägar för den
mänskliga tanken. Jag ville ej låta något tillfälle gå mig ur
händerna att lära känna, i hvad mån det nya språket kunde realisera
sin uppgift. Efter två år fick jag också tillfälle att praktiskt
studera frågan och går nu att för mina läsare framlägga min
erfarenhet.
Man säger, att svenskarne äro ett sympatiskt folk, ett
präktigt och arbetsamt folk. Genom den korrespondens, som
jag med dem fört på esperantospråket, hade jag tillfullo blifvit
öfvertygad om sanningen af det första påståendet. I deras
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
