Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MINNEN FRÅN EN KANOTFÄRD I LAPPLAND SOMMAREN 1892. 309
Vi voro nu i Murjek. Kanoterna lågo redan nedtagna
från malmvagnarne. Konduktören hvisslade i sin pipa, och så
bar tåget af vidare norrut.
Och nu skulle vi till fots begifva oss i väg den 11/2 mil
långa vägen till Storbackens gästgifvaregård vid Lule älf. För
att slippa bära kanoterna hela denna väg hade vi på morgonen
från Luleå telegraferat till Murjeks gästgifvaregård och beställt
emot oss en långflake för att lägga kanoterna på och köra dem
till Storbacken. Vi själfva skulle gå bredvid och se efter, att
kanoterna ej toge någon skada under vägen.
När vi emellertid kommo fram till Murjek, var ingen
långflake oss till mötes. Det fanns ingen sådan i hela trakten.
En häst och en trilla var det enda, som kunde fås. Nu blef
fråga om, huru man skulle göra.
Efter en kort öfverläggning fattade vi vårt beslut.
Drängen, som var oss tillmötes med gästgifvaregårdens häst och
trilla, trodde sig veta, att det fanns en långflake i Storbacken.
Min far och jag satte oss därför upp i trillan för att åka till
Storbacken. Därifrån skulle vi sända ställets långflake till
Murjek för att hämta kanoterna och de två af sällskapet, som
stannat för att se om dem.
Så skedde äfven.
Till följd af vägens knaggliga beskaffenhet hunno vi först
framemot aftonen ned till stranden af Lule älf, som vi hade att
passera. Genom rop och hojtande gifva vi vår ankomst
tillkänna, och snart kommer en färja öfver älfven och hämtar oss.
Sedan vi kommit fram till gästgifvaregården, ställde vi om
att långflaken genast sändes till Murjek efter kanoterna.
Därefter åto vi kväll. Och sedan vi ännu en gång kastat en blick
ut öfver den omgifvande nejden, kröpo vi till kojs. Och när
vi morgonen därpå uppvaknade, var allting »all right»: våra
följeslagare voro framkomna, och våra små smäckra kanoter
lågo på gräsmattan utanför fönstret.
Sedan vi uppfriskat oss med ett bad i älfvens kalla bölja
och därefter inmundigat en bastant frukost, satte vi kanoterna
i älfven. I den invid stranden gående bakströmmen rodde vi
ett stycke uppför älfven och satte så öfver själfva strömfåran till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
