Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Från Dagas färd. Af Johan Gunnar Andersson.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
218 JOHAN GUNNAR ANDERSSON.
särskildt dess i otaliga småöar söndersplittrade sydvästra del
omkring Ursholms fyrar, företer genom klippholmarnas brutna
former och den kraftiga färgväxlingen mellan ljusare, grå
bergmassor och dessa genomsättande svarta eruptivgångar en
egendomlig vild skönhet, till hvilken jag ingenstädes på Sveriges
västkust sett ett motstycke. Från utsiktsberget på Nordkoster,
där de gamla, nu släckta fyrarna stå, kunde vi i klart, siktigt
väder se en stor del af Norges sydkust med höga, snöklädda
fjäll i bakgrunden.
Den 2 juni kommo vi åter till Kristineberg, dit de första
zoologerna ungefär samtidigt anlände. Hela juni månad
tillbragte jag vid stationen. Den 5 juli skulle enligt
öfverenskommelse färden begynna, och redan en vecka förut tog Julius
itu med de omedelbara förberedelserna till densamma. Daga
målades och putsades både ut- och invändigt. Lastrummet,
som vi skulle använda till salong, sofrum, kök m. m.,
rengjordes, och i dess främre del å ömse sidor om masten inreddes
trenne sof kojer. Splitternya segel, »flickans nya
sommarklädning», hämtades från segelsömmaren, och då vi under resan
skulle komma att anlöpa utrikes ort, skaffades klara papper
från tullkammaren i Lysekil.
På eftermiddagen den 3 kommo gubbarna med Daga ut
till stationens brygga för att taga mina saker ombord. Det
var en väldig röra, som stufvades ned i lastrummet,
bottenskrapor och madrasser, sjömanskistor fulla med glaskärl,
mat-lårar och dragglinor, många andra goda saker att förtiga. Först
såg det mörkt ut att få reda i detta kaos, men så småningom
fick hvarje sak en lämplig plats, och då allt till sist var klart,
såg lastrummet i mitt tycke riktigt hemtrefligt ut.
Hela denna dag hade jag gått och väntat på Gutten. Han
skulle fara på velociped från Upsala till Uddevalla, och jag
hade i bref meddelat honom, att han borde vara vid
Kristineberg senast på kvällen den 3. Nu började det lida på tiden.
Så, midt under det att stufningen pågick ombord på Daga,
fick jag se hans välkända figur i backen uppe vid
laboratoriehuset. Upp ur lastrummet, ett språng i land, fram till honom
och så ett handslag.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
