- Project Runeberg -  Svenska Turistföreningens årsskrift / 1900 /
81

(1886-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Mot hösten före flyttningen samlas brockfåglame i stora
flockar, som förmodligen för att träna ungarna anställa
hvaije-handa flygöfningar, innan den länga resan anträdes.

På kanterna af alfvaret hålla tusentals lärkor till. Om
våren och försommaren är luften fylld af deras jublande
melodier, en sång, som man aldrig tröttnar att höra, så ren,
så omväxlande, så okonstlad som den ljuder. Från en tufva
i närheten af boet höjer sig hanen antingen i rak linje snedt
uppåt eller i en vidsträckt spiral, tills han endast synes som
en liten svart prick i det blå.

Den fågel, som förekommer i det största individantal, är
utan tvifvel den koketta, eleganta, vaksamma tofsvipan. Hon
finnes på alla fuktiga ställen af alfvaret. Antingen sitter hon
på en tufva, bugar med framkroppen och lägger ned den
höga, spetsiga fläderbusken, i det att hon utstöter sitt
genomträngande ki-vit, eller också piskar hon luften i kraftiga,
smällande vingslag med sina liksom kupiga vingar. Under
fort-plantningstiden anställer viphanen flyglekar under föredragande
af en jodlande aria, som kan återgifvas ungefär så här:
Kä kverkvit kivitkivitkivit kivit. Han visar då, hvilken
flygkonstnär han är. Än vänder han den bländhvita buken, än
den metallgröna ryggen mot åskådaren, gör de
äfventyrli-gaste vändningar, stupar på hufvudet ned genom luften,
höjer sig igen o. s. v. Det är en sann fröjd att se på dessa
flygprestationer, och jag undrar icke på om honan blir
dödligt förälskad, då hon blir vittne till sådana talanger.

Boet är en liten rund håla i jorden, ofta tapetseradt med
grässtrån och rottågor. Äggen, som äro något mindre än
brockfågelns och hafva en något mörkare grundfärg och bruna
fläckar, äro 4 till antalet och anordnas på samma sätt som
i brockfågelns bo. Under tiden vipan har ägg, utvecklar
hon stor list för att hindra upptäckt af boet. När vandraren
aflägsnar sig från boet, låtsar hon blifva mycket nervös,
skriar och klagar för att ingifva honom den föreställningen,
att boet är beläget i den inslagna riktningen; närmar han
sig åter, hycklar hon det största lugn och kallblodighet.

När man närmar sig en af alfvarets vattensamlingar,

Svenska Turistföreningens Årsskrift, igoo. 6

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 21:54:09 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/stf/1900/0139.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free