Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
människa kunde få syn på den, och hade man af en
lycklig slump upptäckt den — där den satt på ladväggen! — så blef
man just inte klokare för det, ty där stod ingenting att läsa.
Jag förmodar, att där hade stått någonting för omkring i oo
år sedan. För öfrigt såg gården icke häller ut som någon
gästgifvargård — icke underligt då, att jag först red
förbi den, en extra halfmil — och gäller detta om det
yttre, så gäller det ännu mer om det inre. Rummet
jag fick skilde sig från de vanliga gästrummen däri,
att det var — trefligt. Taflan öfver sängen var icke
alls släkt med de där grufliga oljetrycken man är van att
finna på landet; det var en ung, spansk flicka med både
natur och behag. I hörnet hängde ett franskt stålstick af
vår nordiska sagodrottning Aslög. Det var som hade jag
kommit in i en af södra Sveriges gamla solida herrgårdar.
Förklaringen torde väl vara den, att gästgifvargården efter
järnvägens tillkomst blifvit en af de där öfvergifna och att
ägaren är en bildad jordbrukare. Till öfriga behag, som
här bjödos, kom äfven utsikten mot norr öfver Ljungans
dalgång.
Nästa morgon gick det mot söder i ilande fart genom
rika bygder och på goda vägar utmed banan och älfven.
Vid Arbrå drefs jag af en häftig åskskur in i en af de
bostäder, som mekaniska verkstaden här låtit uppföra åt sina
arbetare. Öfverraskades af den ordning och snygghet och
det relativa välstånd, som syntes råda därinne. Elektriskt
ljus fanns där, liksom i de flesta gårdar och bondstugor i
hela trakten. Mot middagen framträdde Bollnäs’
egendomliga kyrktorn af rödtegel med hvita ornament. När jag
red fram genom den veritabla gatan, började jag just
fundera, om någon polis snart skulle falla öfver mig, för
det jag åkte där utan nummer på velocipeden. Men
antingen hade de ännu icke någon velocipedförordning eller
också ingen polis, ty jag gick fri! Fortfarande genom
odlade och bebyggda trakter och på förträffliga vägar kom
jag förbi Flanebo särdeles vackra kyrka till Kilafors
station, järnverk och herrgård, lummigt och täckt belägna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
