Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kapell, då vi hade beslutit att följande dags afton åter vara
hemma. Det närmaste målet blef därför Skräddrabo,
enligt uppgift ett af de äldsta finntorpen i Helsingland.
Vår vänlige jämte följde oss hela vägen dit och vi
fingo af honom en liten inblick i ödemarksbons lif. Det är
som om för honom funnes blott en årstid, den långa vintern,
då han med sin häst är ute på arbetsförtjänst med
timmer-körning i skogarna ända uppåt Orsa finnmark. Vill man
hafva någon reda på skogsförhållandena i Norrland, kan
man af honom få sakkunniga upplysningar.
I Skräddrabo träffade vi också särdeles vänligt folk.
Vi rastade där en stund och drucko en ansenlig mängd
utmärkt präktig finnmjölk gratis, ty förslaget att betala
upptogs som en förolämpning. Under tiden fingo vi höra något
om ställets historia af en gammal gumma, som höll oss
sällskap. Först hade det bebotts af finnar, och det måste,
menade gumman, ha varit på 1600-talet, ty svenskar hade
nu bott där i många släktled. Ett minne däraf kvarlefde
än i namnet på en äng, Badstumyren. Där skulle nämligen
finnen först hafva uppbyggt en badstu och där hade han
också begraft sin käring. Några andra minnen från
finnar-nes tid funnos ej. En mycket gammal lada ansågs vara från
svensktiden. Svenskarne hade, som nämndt, bott där i
många släktled. De hade kommit från Alfta, dit denna
finnskog än i dag hör. Det är en lång kyrkoväg och i
synnerhet besvärlig, då man skall föra ett lik till kyrkan att
begrafvas. Det finnes ej något annat sätt än att bära eller
klöfja det på hästryggen miltals öfver stiglösa skogar. Nu
har dock vägen något förkortats därigenom att man fått en
begrafningsplats vid Öjungs kapell.
De äldsta finntorpen förutom Skräddrabo sades vara
Karsbo, Vantjärn och Stugubacken. Här hade de 3 första
finnarne slagit sig ned. Det fanns en sägen om att de blifvit
fiender på grund af fisket i sjöarna och den ene af dem
hade af de två andra blifvit ihjälslagen.
Fruktan att af oväder alldeles bli instängda i finnskogen
förmådde oss att snart bege oss i väg. Vi gjorde emellertid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
