Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lustiga smackningar, fram och åter på de långa grenarna.
Jag kunde se hans muntra, svarta ögon lysa och tindra.
Hvad det kändes friskt i luften! Jag reste mig sakta
och såg mig omkring. Hvar voro alla misstänkta
gångstigar, vi tyckt oss se under nattens mörker? Hvar de
dystra, ogenomträngliga busksnåren? — Ingenstädes. Skogen
låg där så leende, grön och fridfull i morgonljuset.
Allt närmare kom solen, himlahvalfvet blef med ens helt
rosenrödt, men blott för några minuter, så bleknade det bort
igen, högst på grantopparna glittrade strålarna från solen, som
ännu ej syntes, men som en stund efteråt, klar och rund,
hastigt höjde sig öfver horisonten. Och nu var det slut med
sömn och hvila. Nerifrån landsvägen hördes redan
vagnsbuller och samtalande människoröster. Långt, långt bort
ifrån hörde man det, kunde så följa ljudet, när det närmade
sig alltmer, blef starkare och starkare, tills det hunnit förbi
och började aftaga igen i styrka och tydlighet.
Vi kände oss tämligen ruggiga, men efter att fullständigt
ha klädt af oss, skakat ut hvaije plagg, kammat oss och
åter klädt oss, voro vi som nya människor. Vårt förråd af
kex och chocolad räckte fortfarande till att stilla vår första
hunger med, och innan klockan ännu var 5 lämnade vi vårt
fria, luftiga nattlogis och begåfvo oss i väg till nya
nejder.
Klockan 6 kommo vi till Mellingeholm, en stor
gammaldags, rödmålad träbyggnad, som, med alla gardiner
neddragna, hvilade i ostörd morgonslummer. Vi gingo
omkring litet i parken och beundrade de sällsynt vackra ekarna,
några bland de få, hvilka likt Djurgårdens ekar räkna sin
ålder före kung Gustaf den Irstes påbud om, att kronan
skulle äga hvaije ek af en viss tjocklek, hvilket hade till
följd, att de trogna undersåtarna skyndade sig att hugga ned
sina ekar, innan de hunnit den föreskrifna storleken, för att
själfva åtminstone få någon nytta af dem.
Från Mellingeholm är väl ej mer än en half mil till
Bjömö, denna gamla Gyllenstjemska egendom, som vi hyste
så stora förväntningar om. Det skall man dock aldrig ha,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
