Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
STUDIER OCII ÄFVENTYR I VÄSTERDALARNA.
193
O, du ensamma människohjärta med din eviga längtan
— du nordbolängtan efter en blåare himmel och mera sol —
du vildmarkslängtan efter bygd . . . Hvilken klagan, hvilken
trånad rymdes icke i denna enkla, folkliga låt, hvars vemod
nu för första gången sänkte sig i min själ — denna konstlösa
melodi med sina mollgångar och drillar–-Toner ur
ödemarkens eget bröst — högt från fjället komma de, långt ut
öfver vidden gå de »så sorgeliga, söka fjärran en våg att
dö . . .»
Vår väg gick uppför berget, därifrån tonerna kommo.
Vi sågo vallkullan ett stycke bort och hörde klockpinglet
från hennes hjord, där den sökte sin föda bland stenar och
mossa.
Allt högre upp bar det. Slutligen stannade vi på
toppen vid ett högt stenkummel. Johannes upplyste, att här
var gränsknuten mellan Lima, Malungs och Venjans
socknar. Jag vände mig om — långt därnere i dalen löpte min
lina skarp genom alla skogar och försvann i fjärran.
»Jaså», sade jag till Johannes, »man har lagt
sockengränsen på Lyberget!» Johannes vände ett förvånadt
ansikte mot mig och svarade: »Detta är Kyrkbergeth
Nu först fick jag klart för mig hela vidden af min
vilse-gång. Ända hittills hade jag bevarat så mycket af illusionen,
att jag trodde mig vara åtminstone på en orätt sida af
Lyberget. * Jag sökte detta och snubblade på Kyrkberget,
liksom Kolumbus fann Amerika under sökande efter Indien!
Ett ögonblick genomfors jag af den fatalistiska tanken,
att jag aldrig skulle fa se Lyberget i detta lifvet; i nästa
ögonblick segrade dock ambitionen, och jag beslöt att
fortsätta till målet eller dö.
Alltså ledde oss Johannes nu söderut nedför berget,
öfver en fruktansvärd samling af skarpkantiga block. Redan
* Kartorna kunde ha upplyst om misstaget, ty sockengränsen var där
utlagd (jag begagnade Tömebohms geologiska karta af 1873 samt
Generalstabens öfversiktskarta öfver Kopparbergs län 1898); men dem hade jag
lämnat kvar i väskan, i tanke att de ej skulle kunna vara till någon nytta på
trippen till Lyberget.
Svenska Turistföreningens Årsskrift, 1903. 13
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
