Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gå hastigare; framför oss står en hög mossbrun fjällmur, som
vi skola öfver. Innan vi nå den, ha vi korsat många dalar
och åsar, som endast sågo ut som små oj‘ämnheter i
terrängen, och när vi komma upp på sj’älfva krönet, synas långa
rader af nya dylika murar ligga i vår väg. Och långt borta
glida väldiga, mörkblå massor sakta öfver synranden, inte
åskmoln, utan fjäll, det taggiga Skaddrie, det tungt hvälfda
Mielka. Dit bort skola vi.
Men åskvädren närma sig alltmer och tyckas flyga
hvarandra till mötes. Snart smattra tunga droppar på våra ryggar,
och blekröda blixtar flamma i de ljusgrå regntöcknen öfver
en mörkblå j’ord. Långt i söder är vädret vackert, långt i
norr likaså; regnen hänga som tunna, gulaktiga gardiner för
de ljusblå fjärrsynerna åt båda hållen. Vi vandra och vandra.
Askvädren följa oss, vilja hinna oss fatt. Vi öka farten,
tysta, i spänning. Intet ljud af lefvande väsen, endast
bäckarnas porlande, regnets tisslande, åskans muller — och
endast sten och snö, vatten och mossa. Uppför, utför, uppför
igen, åt vänster, åt höger, rakt fram igen. De stora fjällen
komma närmare; mellan dem, bortom dem gapa blåsvarta
dalar, glänsa vatten som färskt skuret bly. Nu äro vi på
Skaddrie, hvars namn betyder någonting fullt af uddar, och
jag kommer också att tänka på en jättetaggsnäcka, när jag
stöflar fram öfver alla dessa åsar och utsprång. Förbi en
svindlande brant bergvägg, öfver massor af lös sten, gulmålad af
laf, fram genom ett egendomligt pass, Skaddrien-njalmie -—
Skaddries mun — ned genom en ny stor dal och uppför en
ås, Hirketjarvie. Här står en kåta af torf. Lotsen har
hoppats finna lägret här, men allt är öde och tyst.
Några ögonblicks hvila i kåtan, medan kaffe kokas
och himlen klarnar efter ovädret. Så ut igen, ned till
Mjölkvattnet, som glittrar i djupet under oss. Pålsson upphäfver
höga rop för att utröna om lägret ännu är kvar på andra
sidan sjön i den mr Percy Luck tillhöriga jakthyddan. Men
endast lommarna svara i den stilla kvällen med underliga
skrik, likt jämrande kvinnor. Så vandra vi längs stranden
genom mark och moras till norra sjöändan, där vi finna sjöns
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
